Naturens skönhet på schemat

  •  

NO-läraren Birgitta Sang, eleven Diogo Tavares Vidal och hela klass 8C ser en fågel som går på trädstammen. En trädkrypare? NO-läraren Birgitta Sang, eleven Diogo Tavares Vidal och hela klass 8C ser en fågel som går på trädstammen. En trädkrypare? "Nej, en nötväcka", säger Birgitta Sang. Foto: Robert Blombäck

Nu landar en ängsmätare, här växer vitplister och där kryper en hästigel. Att känna igen naturens personligheter ger ett djup som gynnar miljön, menar NO-läraren Birgitta Sang. Därför tar hon med sina elever ut och låter dem överrösta svarthättorna i Sätraskogen.

Längs stigen ner mot slåtterängarna i Sätraskogen stoppar Birgitta Sang sina elever och hyschar. Från trädkronorna kan de höra svarthättans intensiva kvitter som snart får sällskap av ett klassiskt ko-koo bortifrån Skärholmen. En uggla, gissar en elev innan Birgitta Sang berättar om västergöken och dess goda kraft.

I en asp intill finns ett hål.

– Av gröngöling, jag såg själv när han gjorde det, säger Birgitta Sang.

Det är knappast en överdrift att säga att hon kan vartenda hål här i skogen, och varenda myrstack, bäverhydda och papperskorg.

Klockan är strax efter nio på morgonen och eleverna i 8C på Aspuddens skola har samlats vid Bredängs camping. På schemat står artkunskap. Några som kom tidigt hann knapra på sin matsäck och undra hur de skulle kunna fördriva tre timmar i skogen.

Håvar, luppar och bestämningsnycklar

Så rullade Birgitta Sang in med sin bil och lastade ur håvar och luppar, kikare och böcker. Och bestämningsnycklar, alltså scheman över djurs och växters karakteristiska drag. Plus faktiskt tre elever som hade skrivit prov i tyska tidigt på morgonen. Undervisningen i fält får klämmas in med skohorn i klassens schema.

Birgitta Sang är i grunden kemiingenjör och ämneslärare i matematik, kemi, fysik och biologi. Och då helst grön biologi, som har sin grund i fältstudier. Sedan 1982 har hon en lärartjänst i Stockholm. Inom ramen för den har hon jobbat med hållbar utveckling på utbildningsförvaltningen, ansvarat för en naturskola i Skärholmen och undervisat kolleger i utomhuspedagogik. Hennes specialområde är botanik – hon kan åka hundra mil till Skellefteå för att se orkidén norna blomma.

Som NO- och matematiklärare på Aspuddens skola tar hon gärna med klasser ut för att öva artkunskap.

Njuta av den biologiska mångfalden

– Det ger glädje, säger hon. Ju mer du kan om naturen, desto mer ser du att njuta av. Skönheten, den biologiska mångfalden, detaljerna, det lite ovanliga ibland.

Ofta går turen hit till Sätraskogen, som är naturreservat.

Klassen upprättar sitt basläger i ett skogsbryn. Birgitta Sang skickar runt myggmedel, också verksamt mot fästingar, och pekar ut två blommor. Den första, prästkragen, prickar eleverna enkelt av, men den andra, en anspråkslös gul sak på en ranglig stjälk, är det ingen som kan.

– Det är ängshaverrot, men på engelska har den ett roligare namn: Jack goes to bed at noon. Vid tolvtiden slår den igen sina blommor, berättar Birgitta Sang.

Hon ger instruktioner för dagen: eleverna ska först hitta några fåglar och fånga några småkryp som de ska nyckla, vilket betyder att de ska identifiera dem med hjälp av bestämningsnycklarna. Sedan ska de plocka fem blommar och blad från fem träd och nyckla även dem. De får gärna ta bilder med mobilerna.

Djur och natur på andra språk

Diogo Tavares Vidal är född i Brasilien och kan många namn på djur och växter på portugisiska.

– Det finns fler djurarter där och man pratar mer om naturen, berättar han.

I dag har han en önskan: att få se en fågel som han aldrig har sett förr. Det blir inte helt lätt.

Birgitta Sang har tipsat om att lyssna efter gulsparvens karakteristiska räknande till sju. Och lövverket sjunger och surrar, spritter och sprudlar, men om gulsparven finns där så blir han överröstad av tonåringarna. Också de flesta andra fåglar flaxar iväg innan någon hinner se dem.

Insekterna är mindre lättskrämda. Diogo fångar en stor humla i en av burkarna med lock i form av ett förstoringsglas, Yalguun Sumiyabazar fångar en nyckelpiga och Johanna Strand ett oansenligt brunt flygfä som blir en skönhet under luppen.

Insekter och växter undersöks

– Kolla antennerna! De ser ut som löv! ropar hon.

Johanna bläddrar i boken ”Smådjur i naturen” och kommer fram till att det är en allmän ängsmätare.

– Och det är en hane, konstaterar hon.

Ännu mindre lättskrämda än insekterna är växterna som Sofia Ramberg hittar i björkbacken ner mot Mälaren.

– Det här ser ut som en käringtand. Och det här är hundkäx, tror jag. Och det här är någon sorts fibbla ...

– Å, humleblomster, den måste vi ta med! Och en vitplister!

Sofia Ramberg har varit ute i skog och mark en hel del med sin mamma och alltid tyckt att det är ”lite coolt” att kunna identifiera arter.

Få av eleverna är så hemma i naturen, säger Birgitta Sang.

– Många är ovana, men då får man skapa en vana.

Fältstudier med mobilen - ett lyft

Några är riktigt obekväma, bland annat en flicka som upplever att till och med fjärilar kliar. Men de flesta är nyfikna och inspirerade, om inte annat för att artbestämningen är betygsgrundande.

– Att planera och genomföra en fältundersökning och dra slutsatser av den ingår i kraven för årskurs 8, säger Birgitta Sang.

För elever som har svårt med det skrivna ordet kan en dags fältstudier, redovisade i mobilkameran, vara ett lyft.

– När de berättar efteråt märker man att de är jättemed.

Och många, även de som är ovana vid naturen, blir engagerade när de får syn på något spännande, som en vit flugsvamp eller en orm.

Skolämnet biologi har förändrats genom åren. Fältstudier dominerade länge och under första halvan av 1900-talet fick elever till exempel torka växter i herbarium. Sedan fick den gröna biologin backa till förmån för den vita, som bygger på studier gjorda i laboratorium.

Artkunskap viktig för hållbar utveckling

Men nu finns det stöd för artkunskap i styrdokumenten. I tidiga åldrar lär sig elever om växter och djur i närmiljön och ska även kunna namn på några vanligt förekommande arter, som det heter i kursplanen. Senare handlar det mer om samspel mellan arter och miljö.

Frågan om faktakunskaper kontra analytisk förmåga debatteras och man kan undra om det är meningsfullt att kunna namn på blommor och insekter i ett modernt kunskapssamhälle. Men Birgitta Sang menar att artkunskapen har betydelse bland annat just för att eleverna ska kunna analysera och diskutera hållbar utveckling.

– I dag drillas elever i att argumentera i miljöfrågor, men du måste ha på fötterna för att delta i den debatten. Om du lär dig arten, och inte bara namnet utan också vad som är karakteristiskt för den, så börjar den tala till dig: ”Här växer jag för att jag är sån här ...”

Lärarnas artkunskaper brister

Det kan också handla om hur arten har fått sitt namn, om den går att äta och vilken funktion dess olika egenskaper har. Sådan kunskap bidrar enligt Birgitta Sang till att eleverna bättre förstår samspelet mellan naturens olika beståndsdelar, vilket ger ett större och djupare engagemang i miljöfrågor.

Ett problem är att lärares artkunskaper brister. Ända in på 1980-talet ingick det i utbildningen för biologilärare att känna igen 300 växter och kunna namnge dem på både svenska och latin.

– I dag har behöriga NO-lärare inte ens läst biologi, säger Birgitta Sang, och många som har läst biologi kan bara ett fåtal arter.

Hon önskar att alla biologilärare skulle skickas ut på tvådagarskurser i artkunskap, kanske just här i Sätraskogen. Hon skulle gärna själv hålla i kurserna.

"Många är långa svåra att fånga"

Vid stranden mittemot ön Kungshatt samlas klassen för matsäck och nycklande. Zhiar Kamaran sitter på bryggkanten med en lupp och ett löv. Birgitta Sang leder honom varsamt genom nyckelns snitslade bana. Har lövet flikar? Har det luddig undersida eller kal? Hur ser bladkanten ut – är den kanske sågtandad?

– Det är en hassel, konstaterar Zhiar när han går i mål.

Växter i all ära, men eleverna har svårt att släppa småkrypen. Några av pojkarna hittar en liten svart igel på en sten i strandkanten. Birgitta Sang konstaterar:

– Det finns inga blodiglar här. Därför är det en hästigel.

Det dämpar inte elevernas skräckförtjusta illtjut.

När klassen har skingrats kan Birgitta Sang inte låta bli att ta en avstickare till en hemlig växtplats för en fridlyst orkidé. Det var hon själv som hittade den vid en kisspaus under en guidning med en grupp förskolechefer från Skärholmen. Och jodå, skogsknipperoten spirar i år igen.

Och vid baslägret har ängshaverroten stängt sin gula sol och gått och lagt sig.

Birgitta Sangs fälttips

  • Se till att eleverna är klädda så att de inte fryser.
  • Lasta på dem lagom mycket kunskaper.
  • Samla dem på en plats där det är lugnt och går att koncentrera sig.
  • Låt dem ta bilder på småkryp, fåglar och växter. Att kunna se detaljer underlättar artbestämning.
  • Småkryp är oftast mest fascinerande. Lägg dem i burkar för att artbestämma dem.
  • Svampar är också roliga. De behöver inte vara ätliga, det räcker att de är fula eller fina, hala eller sträva.
  • Arbeta med naturens berättelser, som hur olika blommor har fått sina namn eller hur olika fåglar klarar sin flytt till avlägsna platser.

Katarina Bjärvall

Senast uppdaterad 6 november 2018