"Skolan behöver digitalisering - inte digitisering"

  •  

– Det blir allt viktigare att lära eleverna problemlösning och göra dem duktiga på att söka information på egen hand inom flera olika områden, säger Ashkan Fardost.– Det blir allt viktigare att lära eleverna problemlösning och göra dem duktiga på att söka information på egen hand inom flera olika områden, säger Ashkan Fardost.

– Alla förstår att internet håller på att förändra vårt samhälle i grunden. Alla som arbetar i skolan måste förhålla sig till detta. Det räcker inte att skaffa nya apparater, vi måste förändra hur vi undervisar. Om vi inte lyckas kommer det bildas en digital klyfta mellan dem som är beroende av gamla strukturer och de som kan navigera sig i det nya landskapet som digital teknik skapat, säger Ashkan Fardost

Han arbetar med innovation och digitalisering inom både näringsliv och utbildning och menar att skolan behöver digitalisering, inte digitisering. Digitalisering innebär att man anpassar sig efter hur ny teknik skapar nya beteenden på individ och samhällsnivå. Medan organisationen som digitiserar arbetar med nya tekniska prylar men inte nödvändigtvis med nya metoder.

Inte stirra sig blind på tekniken

Ashkan menar att vi inte ska stirra oss blinda på tekniken utan fokusera på vilka förmågor eleverna behöver för att navigera sig i en digital värld.

– Några av de bästa lärarna jag hade i gymnasiet var de som körde OH-blad och inte använde digitalt stöd men renodlade det de var bäst på. Man kan digitalisera ett klassrum med lite teknik. Det är inte tekniken som är avgörande. Det viktigaste är att eleverna får med sig ett tänk som gör att de kan dra nytta av digitaliseringen när de sätter sig med datorn.

Några av de förändringarna som skolan måste ta hänsyn till enligt Ashkan:

  • All information jag potentiellt behöver finns på nätet. Om incitamenten premierar korvstoppning så är vi farligt ute. Vi får då en ”jag kan googla, behöver inte lära mig något”-generation. Incitamenten bör premiera problemlösning, så elever inser att utantillkunskaper är en nödvändig grund för kreativitet och praktisk applikation.
  • Lösningar och delar av lösningar på många problem finns på nätet. Utmaningen är att hitta de nätverk som vill lösa och har löst liknande problem som jag. Hur lär vi ut det?
  • Nätet gör det lättare att bygga relationer med andra människor. På nätet lär vi av och hjälper varandra. Hur lär vi våra elever att lära sig själva, med andra? Här måste vi slå ett slag för den nya nätverksdynamiska autodidaktiken.

Att arbeta i en värld utan instruktioner

– Sverige har en avancerad ekonomi där många yrken kräver specialistkunskaper. Många jobb kommer i framtiden att vara så nära spjutspetsen i sitt fält att det inte finns tydliga instruktioner på vad medarbetarna ska göra. Då måste skolan ge eleverna kunskaper som gör att de kan briljera i en sådan miljö för att de ska bara anställningsbara hela yrkeslivet. Bland de viktigaste kunskaperna skolan kan ge eleverna är samarbetsförmåga, källkritisk förmåga och kompetens att arbeta utan instruktioner.

Ashkan tycker att skolan utbildar för mycket med fokus på dagens arbetsmarknadsbehov.

– I en värld utan instruktioner och med en accelererande teknik är det omöjligt att veta vilka yrken som behövs om 15 år. Då tror jag det är farligt att bygga ett skolsystem som förbereder dig för ett specifikt yrke. Gör du det kommer personen vara rustad för ett yrke som kanske kommer att försvinna efter bara några år. Jag tycker vi ska fokusera på att skapa värdeskapare. Människor som kan tänka ut nya sätt att skapa värde för medmänniskor, organisationer och företag.

Lär eleverna problemlösning

Han menar att det är viktigt att analysera hur tekniken förändrar våra beteenden och hur det skapar radikalt nya förväntningar på våra kunskaper.

– Det blir allt viktigare att lära eleverna problemlösning och göra dem duktiga på att söka information på egen hand inom flera olika områden. När jag doktorerade i kemi var det många som ville göra praktik eller examensjobb på vårt labb. Problemet var att många var helt besatta av instruktioner och det ”rätta svaret”. Som om verkligheten har ett facit. Men hela poängen med att forska är att göra något som ingen gjort förut. Det slog mig att vissa blir paralyserade om de inte får precisa instruktioner för en uppgift. När jag senare arbetade inom startup-scenen insåg jag att det som lockade många dit var just det att det inte fanns några instruktioner för hur saker skulle göras. Just för att alla höll på med något nytt. Det är så värde alltid har skapats och det är nog åt det hållet de flesta yrken kommer röra sig i avancerade ekonomier.

Katederundervisning har sin plats

… men det finns tillfällen där du ska ha helt andra metoder.

– Jag är inte emot katederundervisning och utantillkunskaper. Vi måste ha fakta och kunskap lagrad i skallen för att kunna söka och sortera i ny information.

Ashkan ser sig mer som reformist än revolutionär.

– Vi kan inte riva det som funkar utan att ha något som ersätter det. Om vi tar med oss det som funkar med traditionell katederundervisning och bygger på med nya lager där vi tar in färdigheter som kreativitet, kommunikationsförmåga och kritiskt tänkande och samarbete och kombinerar det så tror jag vi ger eleverna goda förutsättningar för framtiden.

Allt fler företag och organisationer påpekar att deras personal fortlöpande behöver vidareutbildning och Ashkan menar att skolan måste arbeta för att grundlägga detta livslånga lärande.

– Det bästa skolan kan göra är att inspirera eleverna till att vidareutbilda sig under hela livet genom att själva söka upp och sålla bland den tillgängliga informationen. Det skolsystem som ökar antalet autodidakter kommer vara ett framtidssäkert skolsystem.

Motivation och gruppdynamik

Ashkan arbetar på Hyper Island, ett utbildningsföretag inom digital strategi, digitalt affärsskap och interaktiva medier som finns i flera länder. Där arbetar de med en UGL-inspirerad (Utveckling av grupp och ledare) modell för ledarskap som skapats inom Försvarsmakten.

– Vi arbetar med att göra studenter duktiga på att agera i en värld utan instruktioner och ger dem verktyg för att kunna växa som personer. Vi börjar med att de får fundera på vad de är bra på, mindre bra på och hur de funkar i grupp. Vi arbetar med vad som motiverar dem och med gruppdynamik. Vi bygger grupper och lär studenterna att lösa problem tillsammans.

Ashkan menar att det är viktigare att se till enskilda elevers förmågor och odla dem än att alla ska arbeta på samma sätt.

– Betygen säger att en elev är duktig på att få bra betyg, men inte hur de fungerar i en problemlösande situation. Det är viktigare att fokusera på elevens förmågor än på dess betyg.

Anpassar undervisningen 

– Jag är inte grundskolelärare så jag vet inte hur skolans alla utmaningar ska lösas. Men jag har erfarenhet från fem års undervisning i organisk kemi på universitetet. Studenterna var yngre än mig, de var uppväxta med internet och läste ett ämne som många var ointresserade av. En situation som många lärare idag säkerligen känner igen sig i. Det var en utmaning att undervisa på ett sätt som gjorde att de tog till sig kunskapen.

Ett av lärarens uppdrag är att locka eleverna till kunskap menar Ashkan.

– Jag tycker man ska göra undervisning intressant och kul. Jag älskar så kallad edutainment, en kombination av underhållning och utbildning. Jag använde mig mycket av metaforer och liknelser för att grundlägga studenternas tänkande innan jag introducerade dem för nya termer. Men jag var inte heller rädd för att kasta dem rakt in i ett problem bara för att se vad de gör, för att sedan arbeta oss bakåt till en lösning.

Flippad undervisning

Ashkan valde att flippa sin undervisning så han kunde fokusera på diskussioner med studenterna under föreläsningar och seminarium.

– Jag bad studenterna många gånger att kolla på utvalda föreläsningar på YouTube - varför upprepa något som redan gjorts bra? Så vi kunde ägna tiden vi träffades åt problemlösning i stället. Mitt mål var att göra studenterna oberoende av mig.

Ashkan menar att varje lärare måste utforma undervisningen i sitt klassrum utifrån sina egna förutsättningar, det vill säga dennes styrkor och svagheter, men till viss del också ta hänsyn till den digitala världsbild och referensram eleverna har med sig.

– Eleverna idag har en helt annan världsbild, vilket ställer krav på förändringar i klassrummet. Men vi måste vara försiktiga så vi inte faller för behöver ”varför memorera när vi har Google”- och ”datorn stavar åt mig”-inställningarna. Så fort vi börjar förbise de kognitionsvetenskapliga aspekterna kring hur vi främjar långsiktigt lärande och utveckling så är vi riktigt farligt ute.

Calle Hedrén

Senast uppdaterad 11 februari 2019