"En lärare kan göra skillnad"

  •  

Per Anderhag är samordnare på Forskning och utvecklingsenheten i Stockholms stad.Per Anderhag är samordnare på Forskning och utvecklingsenheten i Stockholms stad.

Somliga ämnen ska man fått smak på från hemmet, som till exempel smak för klassisk musik, annars så erövrar man dem sällan senare i livet, säger Per Anderhag och hänvisar till Pierre Bourdieus forskning som pekar på hemmets betydelse för individens val. Men Per Anderhags forskning i naturvetenskap visar att lärare kan göra skillnad.

Per Anderhag är FoU-samordnare på utbildningsförvaltningen sedan augusti 2014. Han har en bakgrund som gymnasielärare i biologi och geografi och har doktorerat i didaktik.

Forska på din arbetstid

När Stockholms stad gav lärare möjlighet att forska på deltid med bibehållen lön sökte Per och tillhör den första kullen licentiater vars studier är finansierade av staden. Ämnet var ämnesdidaktiskt och han tog sin examen 2003 med titeln "Digitala läromedel i biologi".

Under några år därefter ledde han ämnesdidaktiska FoU-projekt i utbildningsförvaltningens regi samtidigt som han undervisade på Ross Tensta gymnasium. Men avsaknaden av, och en frustration över att inte få tid att reflektera över sin undervisning gjorde att Per tog tjänstledigt från sitt lärarjobb och sökte en doktorandtjänst på Stockholms universitet.

– Tack vare löneutfyllnadsbidraget från utbildningsförvaltningen fick jag råd att forska, säger Per.

Utvecklar Vetenskapens hus

En doktorandtjänst på universitetet innebär forskning till 80 procent och handledning/undervisning av lärarstudenter till 20 procent, där den senare uppgiften kan kännas tung.

– Men jag vill ändå påstå att läraryrket är mer stressande med schemalagd arbetstid och olika deadlines för alla arbetsuppgifter, säger Per som nu lämnat lärarlivet och samordnar olika FoU-projekt på utbildningsförvaltningen och är en didaktiskt resurs för Vetenskapens Hus i att stödja dem att utveckla sin pedagogiska verksamhet.

Per doktorerade i didaktik november 2014 med avhandlingen ”Taste for science: How can teaching make a difference for students’ interest in science?

Lärarna bjöd in eleverna i ämnet

– Jag ville veta om lärare kan göra skillnad. Det finns en statisktisk modell som säger att ca 14 procent av alla nior väljer det naturvetenskapliga programmet. Det varierar mellan 10 till 20 procent beroende på deras socioekonomiska och kulturella bakgrund. Den högre procenten kommer från områden med bildningstradition och den lägre från områden där föräldrarnas inkomst och bildning är lägre. Jag ville undersöka skolor där det rent statistiskt borde vara färre sökande och varför det förhöll sig så att fler elever sökte sig till naturvetenskapliga programmet än på andra jämförbara skolor. Var det lärarnas undervisning som väckt elevernas intresse och smak för naturvetenskap?

Per använde data från Statistiska centralbyrån, SCB, för att hitta skolor i Sverige där fler elever än vad man kan förvänta sig, med tanke på deras socioekonomiska bakgrund, valt det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Av dessa valde Per ut två nior att göra sina studier på i form av klassrumsobservationer. Tidigare forskning i området har enbart skett genom elevintervjuer eller elevenkäter.

– Vad jag såg i klassrummet var att läraren ”bjöd in” eleverna i ämnet och inte avfärdade deras svar och resonemang, även om de inte levererade de förväntade svaren eller uttryckte sig på ”rätt” sätt. Lärarna inkluderade alla elever i undervisningen, säger Per.

– Dessutom plockade lärarna in känslor i undervisningen vilket heller inte är vanligt i de naturvetenskapliga ämnena. Traditionellt har naturvetenskap uppfattats som en känslofattig och faktadriven verksamhet.

Som på en vinprovning

Per förklarar att det finns en kultur i de naturvetenskapliga ämnena där personer som inte uttrycker sig eller använder de ”rätta” begreppen blir exkluderade i de resonerande diskussionerna. Han jämför det med en vinprovning där den som är nybörjare och uttrycker sig onyanserat lätt blir nonchalerad i samtalet. På samma sätt utesluts elever i naturvetenskaplig undervisning när de inte uttrycker sig som förväntas.

Vad lärarna som Per studerade gjorde var att inkludera och respektera elevernas resonemang, trots att de inte uttryckte sig på traditionellt sätt. Lärarna var också noga med att ställa frågan till eleverna om hur det hade känts att ta sig an en svår uppgift och sedan arbeta sig vidare för att nå målet.

–”Hur kändes det?” var en vanlig fråga vid redovisningarna. Som förälder är det en självklar fråga till barnen för att entusiasmera dem i sin utveckling, oavsett vad det än gäller, säger Per och konstaterar att normer och känslor är en naturlig del i lärandeprocesser och avhandlingen visar hur det kan se ut i ett NO-klassrum.

Kan man skratta sig till kunskap?

Vad kom du fram till i din doktorsavhandling?

– Att en lärare kan göra skillnad! Kulturellt kapital är betydelsefullt för individens val, men att en lärare kan kompensera för bakgrund och skapa smak för till exempel naturvetenskap. 

Vem har nytta av att läsa din avhandling?

– Den här avhandlingen kan alla lärare och lärarstudenter ha nytta av när de reflekterar över sin undervisning. Den här studien är didaktisk och kan appliceras på alla ämnen. Den är inte specifik för no-ämnena.

Finns det något ämne som du skulle vilja beforska?

– Jag skulle vilja fortsätta att forska i klassrummet. Se vad som är en bra undervisning som sedan kan användas av andra lärare. Eller humorns betydelse i undervisningen?! Humorn är viktig i alla andra sociala sammanhang, men finns den i undervisningen? Och vad har den för betydelse för undervisning i naturvetenskap?

Varför ska man forska?

– Det skapar en möjlighet att påverka.

Det är svårt att rekrytera studenter till natur/teknik-lärarutbildningarna. Har du några tips på hur man kan vända den trenden?

– Allt börjar i klassrummet – med bra förebilder.

Helena Karlson
helena.karlson@stockhom.se

Senast uppdaterad 4 juli 2016