Skolutveckling med hjälp av kamratbedömning

  •  

Jessica BerggrenJessica Berggren

– Ofta när man pratar om skolutveckling är det på organisationsnivå: ska det vara arbetslag eller ämneslag? Ska det finnas arbetslagsledare? Hur ska ledningen på skolan formeras? Hur många konferenser ska det vara? Det är mycket som inte rör undervisningen i sig.

– En omorganisation leder ju inte automatiskt till att undervisningen blir bättre, menar Jessica Berggren, språklärare vid Gärdesskolan, som går på den ämnesdidaktiska forskarskolan vid Stockholms universitet.

– Min erfarenhet som lärare gör att jag har något att tillföra till det jag möter i universitetsvärlden. Det är inte bara ord och teorier om kunskap och lärande. Jag kan relatera dem till något.

Förändrad syn på skolutveckling

Jessica, som de senaste fem åren varit verksam som lärare i engelska, franska och spanska vid Gärdesskolan, ser den ämnesdidaktiska forskarskolan som en central arena för en förändrad syn på skolutveckling och på vad pedagogisk forskning kan vara.

– Ämnesdidaktiska forskarskolor för verksamma lärare behövs för att få ett inifrånperspektiv på den forskning som sker i klassrummet. Vi behöver forskning som tar hänsyn till alla faktorer som finns där, som vi lärare måste ta hänsyn till i vår vardag. Forskning som utgår från de problem och frågor som vi lärare har, säger hon.

Kamratbedömning som forskningsområde

I sin egen forskning har Jessica valt att fokusera på "kamratbedömning av skriftlig produktion i engelska". Hon är intresserad av vad och hur elever lär sig av att ge feedback och kommentera andra elevers arbeten.

Det är en aspekt av bedömning som lärande – "assessment as learning" – där bedömningen är en integrerad del av den planerade undervisningen. Jessica beskriver hur dessa forskningsfrågor är genererade ur en kombination av praktik och akademisk teori:

– Som lärare har jag alltid har varit intresserad av bedömning och den konkretisering av bedömningskriterier som vi lärare står inför gentemot varandra: Förstår vi dem på samma sätt? och inte minst gentemot eleverna: Hur får vi med oss dem till en förståelse av kriterierna?

Nerifrån-upp-perspektiv

– Istället för ett "top-down-perspektiv", där man som lärare talar om för eleverna att så här är det, representerar kamratbedömning ett "bottom-up-perspektiv", där eleverna är med från början och utformar kriterierna.

– Jag har redan testat det i min undervisning, men sedan måste det rättfärdigas ur ett forskarperspektiv; vad har det forskats om tidigare i relation till detta? Var finns en lucka där mina frågor passar in och vad kan de bidra med?

Jessicas planerar en klassrumsstudie, där hon ska följa några klasser i årskurs åtta, under en treveckorsperiod. Eleverna kommer att arbeta med att skriva och bedöma varandras arbeten och hon har precis genomfört en pilotstudie för att testa ett lektionsupplägg.

En pilot före huvudstudien

– Just nu har jag en mängd material från min pilotstudie som jag måste bearbeta för att kunna planera min huvudstudie. Jag hoppas att resultatet av studien ska kunna användas för att utveckla den praktiska undervisningen.

"Det praxisutvecklande perspektivet" är ett tema som Jessica återkommer till flera gånger under vårt samtal. Inte minst när det gäller olika varianter av befintlig såväl som önskvärd pedagogisk forskning.

Kvalitativ och vardagsnära forskning

– Det behövs mer kvalitativ, ämnesdidaktisk forskning. När jag läser tidigare studier är det mycket siffror. Det ska vara lätt att jämföra, men man resonerar inte så mycket kring varför resultaten ser ut som de gör, man bara konstaterar: "Så här är det". Den kvantitativa forskningen befinner sig oftast ganska långt från den praktiska verksamheten och det är svårt för lärare att göra något konkret av resultaten menar Jessica.

Att pedagogisk forskning är kvalitativ betyder inte att den alltid är relevant för lärarna, men Jessica tror att forskningens beskrivande del kan uppmuntra lärare att se tjusningen med forskning.

– Jag tror att forskningens beskrivningsfas kan vara intressant, just för att många lärare kan känna igen sig i det verklighetsnära. Får man en bild av vad som sker i klassrummet, tror jag det blir enklare att ta till sig analysen och resultaten och relatera dem till sin egen praktik.

Tredelad tjänst en baksida

Jessica är denna dag på väg till sin arbetsplats på universitetet och just logistiklösningar och avgränsningsproblematik är baksidorna med hennes tredelade tjänst: 50 procent forskarskola, 40 procent undervisning och 10 procent skolutvecklingsarbete på central förvaltning.

– Det intressanta med den ämnesdidaktiska forskarskolan är möjligheten att kombinera den praktiska erfarenheten man fått under åren som lärare med den teoretiska sidan. Utmaningen är att kunna hålla isär världarna, både fysiskt och mentalt och det fungerar faktiskt, kan hon konstatera.

Och sen?

Även om Jessicas fokus nu ligger på det som krävs för att genomföra huvudstudien, har hon tankar om framtiden i både ett kortare och ett längre perspektiv: Hur kan hon sprida sin forskning till andra? Vilka konferenser finns det att presentera sitt arbete vid? Och vad väntar efter disputationen som licentiand vid engelska institutionen?

– Jag hoppas på att få arbeta med skolutveckling med fokus på undervisning. Men samtidigt som jag ser mig leda och vara delaktig i olika skolutvecklande projekt vill jag kunna fortsätta undervisa, avslutar Jessica.

Lars Santelius
lars.santelius@stockholm.se

 

Senast uppdaterad 1 mars 2013