Att arbeta med de minsta i förskolan

  •  

Emelie Sjöberg, biträdande förskolechef, Anna Wolkert förskollärare, Inger Klomark, förskollärare och Eva Alvin, förskolechef. Alla på Råcksta förskolor. Emelie Sjöberg, biträdande förskolechef, Anna Wolkert förskollärare, Inger Klomark, förskollärare och Eva Alvin, förskolechef. Alla på Råcksta förskolor.

Småbarn utvecklas mycket på kort tid och för att hänga med på den resan måste man vara närvarande och möta barnet där det är.

– Arbetar man med små barn får man snabb feedback. De röstar med sina fötter, säger förskollärare Anna Wolkert på förskolan Skorstenen i Vällingby.

Eva Alvin, förskolechef på Råckstaförskolor, som har flera småbarnsavdelningar, menar att förskolan erbjuder de minsta barnen mer idag än på åttiotalet.

– När jag studerade så lärde jag mig att barn i den åldern inte leker tillsammans, de har bredvidlek men idag kan vi se hur de samverkar, hjälps åt och är glada över att träffa varandra på morgonen.

 Individanpassade aktiviteter

Genom att förskolan erbjuder de små barnen mer aktiviteter trivs de bättre på förskolan och det har lett till färre jobbiga lämningar. Man arbetar mycket med anknytning och individanpassning.

– Vi anpassar hela tiden efter varje barn även om de är ett kollektiv som grupp. Du behöver det och du behöver detta, vi löser det, säger förskolläraren Inger Klomark på förskolan Äventyret.

Vid samlingar är det bra att ha en fruktskål för den som blir hungrig och de sitter nära varann i cirkel. Det är inte viktigt att de sitter exakt på sin plats utan barnen sätter sig där de trivs och om de vill kryper de upp i pedagogernas knä.

– I början innan barnet är bekant med skolan och människorna runt sig kan det vara jobbigt. Man behöver extra energi och då kan det behövas äpple och smörgås tillgängligt. Det finns mycket fingertoppskänsla hos pedagoger, säger Emelie Sjöberg biträdande förskolechef på Råcksta förskolor.

Omsorg och lärande går hand i hand

För att skapa en bra verksamhet för barnen utgår pedagogerna från situationerna som uppstår istället för att hålla sig till ett strikt schema. Slitningar uppstår ofta i övergångar som innan vilan eller lunchen när barnen är trötta eller hungriga och då måste de vara extra aktsamma.

– Vet man med sig att några barn är tröttare än de andra så får de sitta närmast vilorummet och får sin mat först så att de kommer till vilan lite snabbare, säger Anna.

– Jag tycker att man i förskolan blivit duktig på att se individen i gruppen, säger Eva.

Genom att pedagogerna ser till barnens behov och anpassar dagen efter dem känner barnen att de har mottagare som vill lyssna och delar med sig av sina behov och tankar.

Värdet av att hålla i hand

Det viktigaste är inte att saker blir precis som man tänkt sig utan att barnen får en kvalitativ verksamhet. Eva berättar att det tidigare var vanligt att man hade kuddar mellan madrasserna på vilan för att barnen inte skulle peta på och störa varandra.

– Nu ser man värdet i att de somnar hållandes varandra i handen. Det måste inte vara en vuxen hand för att skapa trygghet, säger hon.

– Det kan bli lite ormgrop över en vila. Det skapar lugn att de har kontakt med varandra, säger Inger.

Pedagogerna vittnar om att de sett ettåringar som lånar ut sin älskade tygkanin till ett annat barn som gråter vid vilan för de inser att den som gråter behöver den mer.

– De har empati för varandra och visar en enorm omsorg. De vet hur det känns att vara ledset och vill gärna vara med och trösta, berättar Inger.

Att vara ensam pedagog skapar fokus

Råcksta förskolor består av flera olika förskolor i olika storlekar. De största med runt nittio barn delas upp i två delar – en för de större barn och en för de mindre. Barngrupperna delar man sen upp i mindre enheter för att kunna skapa en bra planering för gruppen.

– Misstaget att ha en dag utan en plan, när man är i en grupp med trettio barn, gör man bara en gång, skrattar Anna.

Genom att skapa mindre grupper möjliggörs uppdraget att uppfylla barnens behov och läroplanens krav.

– Är jag ensam med barn är det jag som måste stötta, ge respons och engagera mig. Är man två pedagoger med en större grupp blir det direkt lite mer vuxenfokus. Man väntar in den andra pedagogen, diskuterar och förhandlar. Barnen märker direkt om man har fokus på dem eller varandra, säger Anna.

Viktigt att inte bryta bandet

Om ett barn har behov att vara nära en specifik pedagog så tar denne med sig barnet när denne ska gå någonstans för att inte bryta bandet. Om man måste gå är det viktigt att vara tydlig.

– Måste man gå på toa men glömmer något i rummet kan man inte komma in igen, då får man bita i det sura äpplet och klara sig för annars överger man barnet två gånger. Har man sagt hej då måste man gå därifrån utan att komma tillbaka. Annars blir det två separationer, säger Anna.

Man arbetar med föräldrarna på samma sätt.

– En gång knackade en mamma på hos en annan avdelning eftersom hon hade glömt snuttefilten som hon skulle ta med sig hem och tvätta. Hennes barn brukade ha svåra separationer så hon ville inte gå tillbaka och störa när barnet funnit sig tillrätta, berättar Eva.

Löparen hjälper kontinuiteten

Råcksta förskolor arbetar med en löpare som servar grupper om en pedagog och cirka fem barn i småbarnsgrupperna. Om pedagogen är i ett rum med en grupp barn kan hen vara fullständigt närvarande genom att hen vet att en kollega svarar i telefon, hjälper till att byta en blöja eller tar emot föräldrar som kommer för att lämna.

– Vi har ett dagsschema där varje pedagog ansvarar för var sitt rum och så finns en löpare som servar de andra med material, frukt och annat som kan behövas. Det innebär att en pedagog kan vara med en barngrupp under hela aktiviteten medan en annan pedagog löser ärenden som behövs göras, berättar Inger.

Kontinuiteten skapar lugn

– Kontinuiteten sitter i den vuxne som är kvar. Om ett barn är ledset och jag går iväg för att hämta en napp så blir det fyra till som blir lämnade och ledsna, förklarar Anna.

– Jag kan ropa till löparen att nu behöver vi smörgåsar eller Harry behöver en ny blöja, kan du hämta Lisas napp? Det är jobbigt för små barn att vuxna hoppar upp och ned. När de känner till att Inger brukar vara runt mig och nu sitter Inger här och om Inger sitter här betyder det att hon är kvar här, litar barnet på det så blir det bra, säger Emelie.

Löparen kan också ha en grupp barn med sig om man erbjuder en aktivitet där barnen klarar sig utan en vuxen som är precis bredvid en stund.

Det vetenskapliga utforskandet sker i leken

Förskollärarnas pedagogiska uppdrag är inte att instruera barnen i olika ämnen utan att synliggöra och uppmuntra barnets utforskande för att möjliggöra upptäckter i många olika ämnen.

– Det finns många tillfällen att arbeta med språk eller naturvetenskap med små barn genom leken, säger Anna.

Genom leken utforskar barnen olika ämnen. För att se det måste pedagogen vara närvarande i leken och förundras över barnens upptäckter.

Iaktta vad barnen gör

– Man ska lyfta hur barnen utforskar världen genom leken. Säg inte ”vad söta de är som leker med bubblor” utan iaktta vad de gör. De följer bubblan med ögonen och blåser på den för att se om de kan styra hållet den rör sig åt. De manipulerar luften, säger Emelie.

Barn arbetar med fysik när de testar stabiliteten i sina byggen och friktion när de kör olika saker nedför olika ytor.

– Det är inte så att när barnen har kört leksaksbilar upp och ner för en yta en kvart så behöver de en paus. De är i sin lek så länge det är roligt och spännande, säger Anna.

Heja på och ge begrepp

Pedagogerna anpassar sitt språk efter de yngsta barnen för att sätta ord på vad de upptäcker.

– Vi använder begreppet friktion med de äldre barnen men med de minsta handlar det mer om ner och upp, fort och långsamt. De kan prata om att den kom långt eller den kom inte så långt. Pedagogerna kan tillföra ytskikt för att jämföra och även med de yngre barnen kan de prata om de olika ytskikten, säger Emelie.

Det viktiga är att barnen förstår att när de kör sin leksaksbil på olika underlag händer olika saker. Barnen vill ofta testa samma sak flera gånger. De lär sig vad som går snabbt eller långt och prövar sig fram för att få effekten de vill uppnå.

– Vi måste också vara förundrade och visa att det är kul att utforska och lära sig. Man både hejar på och ger begrepp. Vi kan exempelvis säga ”oj vad snabbt det går” på den , eller ”vad den är blank, tror du den är hal?” förklarar Emelie.

Barnen plockar upp begreppen

– Väver man in lärandet och begreppen i leken så märker man att de små barnen plockar upp och använder begreppen så småningom, säger Inger.

Genom att anpassa sig efter barnens utforskande kan de inte styra exakt vad barnen lär sig, istället erbjuder de möjligheter att utforska vidare.

– Vi dokumenterar med bild så att barnen kan gå tillbaka och titta på vad de gjorde och minnas, säger Emelie.

Genom lärplattor kan barnen vara med och göra sin egen dokumentation, de kan filma och kommentera vad som händer i filmen. Det har öppnat möjlighet för att även yngre barn ska kunna vara med och dokumentera.

Materialet ska vara synligt

På Råcksta förskolor delar de inte upp dagen i olika ämnen. Barnen ska ha tillgång till olika material och tekniker varje dag. Det gör att de får mer inflytande över sin dag.

– Dagen ska bilda en helhet för barnen. De utforskar i ett sammanhang och då måste de få kombinera och prova olika saker efter eget huvud, säger Eva.

Eftersom små barn inte kan säga att de vill ha det blanka pappret eller den röda bilen är det viktigt för delaktighet och demokrati att miljö och material är tillgänglig för dem.

– I den här åldern måste de se saker för att kunna kommunicera vad de vill ha, säger Anna.

– Våra barn tar saker som de vill arbeta med. De tar papper, tejp och pennor när de vill använda det. Min vision är att barn ska lämna förskolan med glada minnen och en känsla att de kan påverka sin skola, säger Eva.

Verksamheten byggs runt barnet

Istället för att barnen anpassar sig efter tider och bestämmelser byggs verksamheten runt dem. När de är i vattenrummet och utforskar kan de få hjälp att torka av sig för att gå och rita en bubbla, gå tillbaka till vattenrummet, innan de kommer på att de blir hungriga och vill ha en äppelbit.

– Barnen utforskar flera saker på en gång. Om de till exempel bygger något handlar det inte bara om att tänka arkitektoniskt. De bygger för att leka i bygget, för att titta på foton hur en stolpe ser ut och sen hämtar de en penna och ritar på stolpen. Sen kommer de på att de behöver tejp och hämtar det, säger Emelie.

Att pendla mellan aktiviteterna får orken att räcka

Det är viktigt att arbeta med pauser där barnen får jobba med något annat, äta en bit äpple eller titta ut genom fönstret en stund. Pendlingen gör att barnen orkar vara i en process och med små barn är pendlingen väldigt tydligt för de har korta processer. En del barn behöver dessutom vara lite avskärmade för att kunna stanna i en aktivitet.

– Om en elev inte förstår varför hen ska göra något fungerar det inte, man måste hitta läroplanen i elevens värld, förtydligar Anna.

Ficklampor funkar alltid

I början av läsåret arbetar de alltid med något som de vet fungerar som ficklampor eller tunnelbana sen går de vidare utifrån vad som barnen tycker är spännande och roligt.

– Våra barn äger förskolan när de går här, de blir upprörda om de inte blir tillfrågade när vi ska planera, säger Anna med ett leende.

Läs även artikeln Inskolning av de minsta på Råcksta förskolor

Calle Hedrén
calle.hedren@stockholm.se

Senast uppdaterad 4 december 2018