Förskolesummit 2017

  •  

Förskolesummit 2017Doktoranderna Ebba Theorell och Ann-Charlotte Lindgren pekar på att dokumentationsprocessen tar för mycket plats i förskolan.

Dokumentera mindre och bättre

På årets Förskolesummit diskuterades att en utmaning för förskolan är att bli bättre på att möta barns utveckling och intressen. En väg dit är att dokumentera mindre men mer medvetet.

Doktoranden Ebba Theorell från Stockholms universitet talade på temat rum och rörelse om hur förskolans yngsta barn utforskar sin omgivning.

– Jag tänker väldigt praktiskt i min forskning. Vad gör vi med barnen? Hur uppmuntrar vi dem att utforska kroppen och rummet och dess gränser?

Ebba menar att det krävs av pedagogen att denne är närvarande med barnet för att kunna följa med i dess utforskande av världen.

– Mitt intryck är att dokumentationsprocessen tar för mycket plats. Hur kan vi närma oss barnets intresse utan att ta det ifrån barnet? Vi riskerar att tråka ut barnen om vi lägger för mycket fokus på att reflektera.

Lek och utforskande hör ihop

Mikaela Sundberg, förskolechef på Skarpnäcks förskolor var på Ebbas föreläsning tillsammans med den före detta kollegan Anna Bernemyr, pedagogista på Nockeby förskolor.

– Jag tycker det är jättefint att hon tar upp kontakten, närheten och det lekfulla i mötet med barnen. Jag tycker det finns mycket att bygga på i barnens lek. Men idag framställs leken ofta som en motsats till utforskandet, säger Michaela.

Mikaela Sundberg, förskolechef på Skarpnäcks förskolor var på Ebbas föreläsning tillsammans med den före detta kollegan Anna Bernemyr, pedagogista på Nockeby förskolor.

– Ebba visar verkligen hur lek och utforskande hör ihop och att den processen kräver varsamhet , försiktighet och att man måste låta barnet ta sin egen tid. Man kan inte bara arbeta utifrån att vi ska bocka av detta idag så vi kan göra något annat imorgon, fyller Anna i.

På morgonen har de varit och lyssnat på professor Peter Moss och det har väckt tankar kring kravet på att förskolepedagoger ska bedöma barn.

– Vi ska utföra mätningar av verksamheten och kvalitén och jag tror inte på det. Förskolan är en kvalitativ verksamhet och jag tycker Ebbas föreläsning fångade det på ett bra sätt. En bra verksamhet har barnen i fokus och utforskar tillsammans med dem. Det går inte att mäta.

Personalen måste vara lyhörd

– Man ska inte lägga på barnen vad vi har tänkt att de ska lära sig utan man arbetar med vad de är intresserade av att utforska. Det kräver lyhördhet, säger Anna.

Både Anna och Michela tycker att detta är ett bra sätt att arbeta och är övertygade på att det sker mycket lärande i leken.

– Barn söker sammanhang och genom lekar lär de sig hur världen hänger ihop, säger Micaela.

Pedagog och barn måste arbeta tillsammans och personalen måste vara lyhörd för barnens strategier och vara varsamma att inte lägga på dem vuxna strategier i dokumentationen.

– Det måste finnas dialog mellan vuxna och barn och barn och barn. Man märker på barn när de inte är intresserade, de går därifrån, säger Micaela.

– Eller så ställer de upp för att vara lite schyssta och sen gör de sitt eget, fyller Anna i.

– Genom att lyssna på barnen och göra sig nyfiken tillsammans med dem kan pedagogen identifierar vad de är intresserade av och sen utveckla det och på ett lekfullt sätt utmana dem, avslutar Ebba sin föreläsning.

En längre artikel om EbbaThorells idéer om hur barn utforskar rummet, gränser och sin kropp kommer undersommaren.


Vad ska vi dokumentera? Och för vem?

– Vad ska den pedagogiska dokumentationen leda till och vem den är till för?Frågan kommer från doktoranden Ann-Charlotte Lindgren från Göteborgs universitet. Aulan hummar medhållande.

Ann-Charlottes forskning visar att det är lätt att oreflekterat dokumentera eller anpassa sig till vuxnas behov och välja bort det som kan leda till ifrågasättande eller där aktiviteten inte blev som man hade tänkt sig.

– Dokumentationen kan bli ett dokumenterande av bilden av barn. Och i våra förskolor blir det ofta bilden av det kompetenta barnet. Med den bilden följer många normer och det blir en konflikt mellan att styra kontra att möta barnen där de är.

Ann-Charlotte Lindgren menar att dokumentationen borde användas till att pedagogerna ska bli bättre på att möta barns utveckling och intressen, men att det ibland kan krävas att man dokumenterar mindre men mer medvetet.

– Mitt mantra är att dokumentera så lite som möjligt för att använda det så mycket som möjligt.

Tysta och blyga barn

Hanna Wirde är biträdande förskolechef på Södermalms förskolor och är på förskolesummit tillsammans med den pedagogiska ledaren Ann-Charlotte Norrby Holland. De fastnade båda för att Ann-Charlotte Lindgren pratade om svårigheten att dokumentera barn som inte har svenska som modersmål med sig.

Ann-Charlotte Norrby Holland och Hanna Wirde vill att pedagogerna ska arbeta mer med tolkningar i den pedagogiska dokumentationen.

– Man stöter även på den här problematiken när man ska dokumentera de yngsta eller väldigt tysta, blyga barn. Då tänker många att det är svårt att dokumentera deras utforskande eftersom de inte har det verbala språket.

De håller med Ann-Charlotte Lindgren om att det bland yngre barn blir det väldigt mycket pedagogers tolkningar av deras handlingar i dokumentationen.

Problematisera tolkningarna

–Det måste få vara tolkningar i arbetet, men det underlättar om man är medveten om att det är tolkningar och problematiserar det. Man kanske kan ha flera tolkningar så man inte direkt fastnar i en av tolkningarna, säger Hanna.

Bör man skriva ner de olika tolkningarna i dokumentationen?

– Det beror på vad dokumentationen är till för. Ska den vara för att visa för föräldrar vad vi gör är det relevant. Men om den är till för att utveckla verksamheten i barngruppen generellt så behövs inte det. Då är det viktigare att stöta och blöta tolkningarna sinsemellan i kollegiet.


Per Dahlbeck universitetsadjunkt Malmö högskola på Förskolesummit 2017.

Barn och pedagoger skapar mening tillsammans

Hur skapar vi en meningsskapande förskola där barnen känner sig delaktiga? Hur utmanar vi barnen att prova nya aktiviteter? Hur kan förskola leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag?

– Hur skapar vi en förskola som är meningsfull för barnen och dit varje barn går med lätta steg?

Frågan ställs av Per Dahlbeck, universitetsadjunkt vid Malmö högskola som tillsammans med Kristina Westlund, lektor i Malmö stad varit redaktörer för boken Förskola i rörelse och förändring.

Boken är resultatet av det utvecklingsarbete som gjordes efter att Skolinspektionen konstaterat att förskolorna i staden saknade likvärdighet. I boken finns fyra projekt redovisade.

Forskolan som ett laboratorium

På ett mycket inspirerande sätt delgav Per Dahlbeck sina tankar och funderingar som han och kollegan Kristina Westlund haft under redaktörskapet.

– Förskolan kan ses som ett enda stort demokratilaboratorium och måste vara den mest intellektuellt utmanande arbetsplatser som finns, konstaterade Per Dahlbeck.

Han tog som jämförelse skolans uppgift ”att fylla på eleverna med lättmätbara kunskaper” med förskolans uppgift att först tolka barnens frågor, sedan besvara dem och de nya frågorna som de nya svaren genererat – i all oändlighet tills skolan tar vid.

– Förskolan uppgift är att öppna världen men också att stänga den. Hur klarar vi av den balansen?

Bubbelanalys för barnets perspektiv

Slutligen fick publiken delta i en Bubbelanalys, ett sätt att tolka den pedagogiska dokumentationen. Vad är det vi vuxna ser och vad är det vi ser ur barnets perspektiv?

– Vi vuxna vill ofta snabbt tolka vad vi ser och finna de rätta lösningarna på hur vi går vidare i barnens utveckling. Vi måste invänta barnen, det handlar om barnens rätt att bli förstådda på många olika sätt.

Du kan ladda ner boken gratis.

”I boken skildras fyra projektarbeten som genomförts med barn i olika åldrar. Genom pedagogernas praxisnära dokumentation, undersökande arbetssätt och nyfikna blick får vi ta del av aktiviteter som gör skillnad för både barn och vuxna.

Här ges en mängd exempel på vad det kan innebära att skapa möjligheter för barnen att utforska områden som de vuxna redan har kunskaper om. Men vi får också se hur pedagogerna fångar de tillfällen då barnen överskrider denna kunskap och erövrar områden som är helt okända för vuxna.

Förskola i rörelse och förändring kan med fördel användas i grundutbildning av förskollärare och som underlag för utveckling av förskoleverksamhet och förskollärares kompetensutveckling. Den är också angelägen för politiker, tjänstemän, förskolechefer och vårdnadshavare intresserade av förskoleverksamhet.”


 

Anne-Li Lindgren, professor vid Barn- och ungdomvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, på Förskolesummit 2017.

Visuell etik: om att hantera foton i förskolan

I förskolan tas många bilder. Det är bilder på skapande barn som uppfattas som positiva och många vill ta del av. Bilderna sprids både digitalt och analogt mellan barn, föräldrar och förskolepersonal, för att nämna några. Mångas blickar och seende har varit inblandade i produktionen och tolkningen av bilderna. Vad blir synligt och vad förblir osett i det visuella?

Anne-Li Lindgren är professor vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Hon ställer frågan om vilka etiska ställningstagande som tas och vem som skyddar barnens integritet vid hantering och spridning av bilder på i förskolan.

Barnet ser sitt lärande

I förskolans uppdrag ingår att dokumentera verksamheten. Dokumentationen används för att föräldrar kan följa och att barnet ska få syn på det egna lärandet.

– Den nya tekniken är en del av barnens lärande. Det tas bilder med kameror, läsplattor och telefoner. Men vi måste tänka på barnens integritet, uppmanar Anne-Li Lindgren.

– Många anser att den fotografiska bilden är en objektiv sanning. Det är snarare så att fotografisk realism förmedlar ”en myt om sanning”. I dokumentationen sätter vi ihop berättelser om barnen som då kan bli subjektiva.

Barnet anpassar sitt beteende

Anne-Li Lindgren berättar att det finns forskning om att barnet justerar sitt beteende då det är medvetet om att det blir dokumenterat.

Hur bestämmer man vad som ska dokumenteras? Hur förhåller sig barnet till dokumentationen? Har barnet varit delaktig vid dokumentation och tolkning?

Ytterst handlar det om hur relationer skapas mellan de som dokumenterar och de som blir dokumenterade i förskolan. Oftast sker dokumentationen på de vuxnas villkor, där helt andra normer för etik och integritet gäller.

Anne-Li Lindgren menar att samma etiska ställningstagande och integritet ska gälla för barn.

Vilka seendenormer finns i förskolan?

– Istället för att ställa frågan vad de gjorde på bilden borde ni ställa frågan ”Hur kändes det att var med på bilden?”, säger Anne-Li Lindblad och uppmanar deltagarna att sätta igång ett reflektionsarbete kring förskolans visuella dokumentation.

– Vilka seendenormer har vi på förskolan? Hur kan seendepraktiken bli mer jämlik mellan barn och vuxna?

Helena Karlson
helena.karlson@stockholm.se

Calle Hedrén
calle.hedren@stockholm.se

Senast uppdaterad 16 juni 2017