"Klimat och miljö borde vara ett eget skolämne"

  •  

Hur undervisar man bäst om klimatförändringar? Tre klimatengagerade forskare Maria Wolrath Söderberg, Cecilia Lundholm och Alasdair Skelton samtalar om hur du kan lyckas som lärare. Foto: Ulrica ZwengerHur undervisar man bäst om klimatförändringar? Tre klimatengagerade forskare Maria Wolrath Söderberg, Cecilia Lundholm och Alasdair Skelton samtalar om hur du kan lyckas som lärare. Foto: Ulrica Zwenger

Klimatförändringar är svåra att förstå och svåra att undervisa om. Men med rätt stöd från lärare kan barn ha lättare än vuxna att både greppa fakta och föreslå logiska åtgärder. Det menar tre experter på klimatpedagogik.

Hur undervisar man bäst om klimatförändringar? Ämnet är vetenskapligt komplicerat, politiskt laddat och späckat med dilemman. Men tre klimatengagerade forskare visar i ett samtal med LÄRA hur man kan lyckas som lärare. Genom att ha respekt för att det finns frågor som inte har säkra svar. Och genom att våga ta itu med målkonflikterna.

I ett varmt och soligt burspråk på Stockholms universitet träffas de: Cecilia Lundholm, professor i pedagogik här vid universitetet, inriktad på samhällskunskap och särskilt på undervisning i miljökunskap; Alasdair Skelton, professor i geokemi och petrologi, också han vid Stockholms universitet; och Maria Wolrath Söderberg, lektor i retorik vid Södertörns högskola med klimatargumentation som särskild specialitet.

Oberoende expert för Fridays for Future

Medan Cecilia Lundholm och Maria Wolrath Söderberg i lugn och ro arbetat hemma den här fredagsförmiddagen, har Alasdair Skelton stått på Mynttorget med ungdomsrörelsen Fridays for Future. Han har svarat på förbipasserande personers frågor, men inte som representant för universitetet utan som oberoende expert. Att dela torg med en rörelse är alltför politiskt för universitetet, konstaterar han.

Vi ska komma till det politiska. Men vi börjar med grundfrågan: hur kan lärare bäst stärka elevernas kunskaper om klimatförändringarna?

– Klimatfrågan är svår, säger Alasdair Skelton. På Mynttorget anser vissa barn och ungdomar att världen kommer att gå under om tolv år. Det är fel! Och om vi forskare inte har lyckats ge allmänheten klimatkunskap, hur ska då lärare kunna göra det? Det grundläggande är att lärarna själva har kunskaper: Vad är klimatförändring, vad är tippunkt, vad är återkoppling? Och vad betyder det om det blir två grader varmare, som Parisavtalet siktar på? Här måste lärare kunna förmedla att det finns mycket som vi faktiskt inte vet.

Välkänd fakta men osäkra konsekvenser

Men vi vet ändå en hel del, säger Cecilia Lundholm:

– Att växthusgaser påverkar klimatet har vi vetat sedan Svante Arrhenius tid, på 1890-talet. Det är konsekvenserna som är mer osäkra. Och framför allt de dynamiska, icke-kausala sambanden, som vad som händer när tjälen i tundran tinar.

– Ja, säger Maria Wolrath Söderberg, att hantera den osäkerheten är svårt för lärare. Läroböcker ger inte utrymme för tvetydighet. Där har skolan ett upplysningsuppdrag att förklara vetenskapens villkor.

Hon refererar till teknikhistorikern Nina Wormbs som har gett ett exempel på hur vetenskapliga metoder kan misstolkas. För att ge en rättvisande bild av istäckets utbredning över Arktis, måste forskare ta massor av satellitbilder som de sedan sätter ihop till en – och då kan klimatskeptiker hävda att den bilden är manipulerad.

Hur hanterar skolan axiom?

– På så vis bjuder vetenskaplig metod in till osäkerhet, och det är skolan dålig på att hantera, säger Maria Wolrath Söderberg.

Hur ska skolan hantera det?

– Skolan måste kunna utgå från vissa axiom – att man accepterar befintlig vetenskap om klimatet på samma vis som man gör i till exempel fysik eller samhällsvetenskap, säger Maria Wolrath Söderberg.

Hon tipsar också lärare om att jobba historiskt. Våra föreställningar om atomen har till exempel växlat sedan antiken – ett odelbart klot, en kaka med korinter, ett mikroskopiskt solsystem.

– Där ser man att vetenskapligt arbete inte bara är en rak process mot mer precision. När det sedan gäller just växthuseffekten kan en övning vara att ta reda på vad man faktiskt vet, vad man inte vet och allt däremellan som man har goda skäl att tro. Högstadieelever är heller inte för unga för att begripa vetenskapsteoretikern Thomas Kuhns teori om paradigmskiften.

Faktakunskaper räcker inte, menar Maria Wolrath Söderberg.

– Sverige har förmodligen världens mest klimatkunniga befolkning, och även en av de mest klimatengagerade – och ändå har vi ett av världens största ekologiska fotavtryck. Så det finns ett glapp. Hur ska man leva när ens ideal krockar?

Moraliska frågor engagerar eleverna

Där är det skolans uppdrag att utbilda ansvarsfulla medborgare, fortsätter hon:

– Vi ser i studier att människor är väldigt skickliga på att legitimera sitt agerande, till exempel sina flygresor. Därför måste skolan lära eleverna att ifrågasätta sig själva. Moraliska frågor kan engagera även de yngsta: Ska jag verkligen ha mer än du?

Så hur kan skolan hjälpa barn och unga med sådant avancerat självkritiskt tänkande?

– Lärare måste få elever att tänka på detta innan de har kommit i de åldrarna att de har en massa åsikter om det, säger Cecilia Lundholm.

Hon och hennes kolleger har i en studie sett att yngre barn kan vara mer öppna än äldre. Forskarna frågade vilka tjänster och aktiviteter som barn och unga i olika åldrar tyckte skulle vara gratis (det vill säga finansierade via skatt) och vad man skulle behöva betala för, till exempel att använda allmänna bilvägar, att bada på anlagda stränder. Tonåringarna sa att det borde vara som det är – gratis – men tioåringarna gav sig in i en diskussion och var beredda på nya alternativ. ”Jag var i Italien och där kostade det pengar att sitta på stranden”, kunde någon säga.

Gruppdiskussioner blir kontraproduktiva

– Åsikter blir läskigare från tonåren och uppåt – då ser man den sociala kontexten i en gruppdiskussion och inser att vad man säger kan ses som politiskt i negativ bemärkelse. Ändå väljer lärare gärna att ha gruppdiskussioner. Jag tycker att de oftare ska ge eleverna möjlighet att uttrycka sig helt individuellt, säger Cecilia Lundholm.

Maria Wolrath Söderberg nickar.

– Flera nya studier visar hur styrda vi är av grupptänkande. Det är viktigt att träna elever på att bli medvetna om det och på att tänka alternativt. Annars kan gruppdiskussioner bli kontraproduktiva.

– Ja, säger Cecilia Lundholm, särskilt om eleverna uppfattar att de ska försöka hitta konsensus. Då är det bättre att läraren är tydlig med att de får ha olika uppfattningar.

– Med risk för att det blir polariserat, säger Maria Wolrath Söderberg. Men det finns alternativ till konsensus och polarisering, där man jobbar med motsättningarna och utforskar olika perspektiv utan att landa i extremer.

Att man försöker hitta samtalspartnerns bästa argument och uttrycka dem själv?

– Just det. Syftet med diskussionen är då att vidga repertoaren av möjliga tänkesätt för framtiden, säger Maria Wolrath Söderberg.

Bubblorna i läsk på förskolan

Så hur tidigt kan man börja undervisa om klimatförändringarna? Kan förskolan ta upp det?

– Det är klart, säger Alasdair Skelton. Vi släpper ut för mycket koldioxid i atmosfären och då blir det varmare – enkelt.

Men förskolebarn vet inte vad koldioxid är?

– Det är bubblorna i läsk och det vet de vad det är, säger Alasdair Skelton. Svårare är nog att förstå tidsskalan. Förändringarna sker så långsamt. Det är en grad varmare nu än för hundra år sedan. Om vi inte gör något kommer det att vara fyra grader varmare år 2100. Och de förändringar vi skapar kan ta mer än 100 000 år att återställa. Vad betyder det? Barn förstår sådant nästan bättre än vuxna. Det handlar om fantasitider och nioårsåldern är fantasins ålder.

Så hur ska lärare arbeta med till exempel nioåringar – konkret?

– Det är bra att skapa en upplevelse kring de här frågorna, säger Maria Wolrath Söderberg. Ett sätt är att börja jobba med något mer påtagligt, som nedskräpning. Det gör eleverna uppmärksamma på det egna ansvaret. Sedan kan man vidga det till klimatet.

Höjd avgift på ridskolorna

– Kärnan i didaktik är att möta eleverna där de är, säger Cecilia Lundholm. Det går att visa på en kausal kedja från klimatförändringar till barns livsvillkor här. Efter värmen förra sommaren blev till exempel höet dyrare så att ridskolor här i Stockholm tvingades höja avgifterna.

Cecilia Lundholm menar att det inte är så komplicerat som lärare ofta tror.

– Det finns en studie som visar att lärare tycker att till exempel prisbildning är så svårt att de gärna skjuter det framåt i åldrarna. Det tjänar ta mig tusan ingen på.

Själv har hon föreläst för elever i årskurs 5 om utsläppsrätter.

– Vi i Europa har skapat en marknad som gör att det kostar pengar att släppa ut skadliga ämnen – det förklarar jag för femteklassare.

– Det där med utsläppsrätter ger ett mycket bra budskap, säger Alasdair Skelton. Det ger eleverna en känsla av att jag som student – jag vet att ni säger elever, men jag säger studenter för jag vill höja deras status – kan få en idé som kan skapa förändringar. En gång i tiden var den där beslutsfattaren som kom på idén med utsläppsrätter också en student på en skola.

Spela Dilemma och Klimatkoll

– Det är den sortens hopp vi ska ge! Att det man gör kan betyda något. Inte hoppet att det här kommer politiken eller tekniken att lösa, säger Maria Wolrath Söderberg.

Själv tipsar hon om spel som skolan kan använda – brädspelet Dilemma och kortspelet Klimatkoll, båda lämpliga för tonåringar. Och Alasdair Skelton berättar att han och hans kolleger har utvecklat ett spel med olika tyngder – påsar fyllda med sand – som visar hur mycket växthusgasutsläpp olika aktiviteter ger i förhållande till varandra: att flyga till ett visst resmål, att äta en biffburgare.

– Proportioner är svårt, bekräftar Maria Wolrath Söderberg. En del tänker ju att ”jag sopsorterar så jag kan unna mig den här flygresan”. Men du behöver sopsortera i kanske trettio år för att komma upp i en Parisresa.

Och om eleverna lär sig det och kommer hem till sina föräldrar, som tänker just att sopsortering kompenserar flygande?

– Så har det varit i alla tider, att den yngre generationen springer före, säger Cecilia Lundholm.

"Lärare måste ge elever hopp"

Men nu blir det skolan som leder den yngre generationen att springa före?

– Jag tycker att skolan ska uppfostra aktivister, säger Maria Wolrath Söderberg. Inte okunniga och omdömeslösa hejsan-svejsan-aktivister, men människor med kunskap och integritet att driva viktiga frågor, människor som inte fegar ur.

Alasdair Skelton håller bara delvis med:

– Jag tycker att skolan ska ge eleverna kunskaper att se att om de gör så här på semestern så har det den här effekten och om de gör något annat så kan de minska sina uppsläpp med ett ton.

Hur ska lärare förhålla sig till alla känslor elever har kring klimatförändringar? Ångest och flygskam?

– Lärare måste ge ungdomar hopp, säger Alasdair Skelton. Att tonåringar skapar sig en bild av att om tolv år är det kört hjälper inte.

SO-ämnet har en viktig funktion

– Om man känner så mycket ångest att man blir passiv är det inte bra, säger Maria Wolrath Söderberg. Men fokus har länge varit på att ge hopp, exempelvis om att tekniken ska ordna det hela, och det är problematiskt. Det Greta Thunberg har gjort är inte att ge hopp, hon har skrämt oss utav helvete. Och rädsla får oss faktiskt att ändra beteenden. Det gäller även för skam, som har varit så uträknat, visar studier vi gjort.

– Människor känner skam – men de flyger ändå, säger Cecilia Lundholm. Det personliga intresset ställs mot det kollektiva. Det har varit för stort fokus på moral och privat konsumtion i debatten och för lite på hur samhället kollektivt, genom politiska beslut, ska lösa det här. Miljövänliga varor är fortfarande dyrare. Här har samhällskunskapsämnet en viktig funktion att fylla genom att ge ungdomarna en begreppsapparat: styrmedel, subventioner, lagstiftning. Om eleverna får sådana kunskaper är de beredda att acceptera att staten ska styra för att minska koldioxidutsläpp.

Så vad ska skolan förmedla när det gäller den här spänningen mellan individens ansvar och politikens?

– Den motsättningen är en motsättning i huvudet, säger Maria Wolrath Söderberg. Nivåerna hänger ihop, genom till exempel sociala rörelser. Det har betydelse att individer ändrar beteenden och börjar snacka med varandra, det kan förskjuta opinionen och ge en politisk förändring. Det sambandet är välbelagt och det är viktigt att klargöra i undervisningen.

Sverige en världsledande influencer

Cecilia Lundholm påpekar, med hänvisning till psykologiforskaren Maria Ojala, att det är viktigt för elever att känna att de inte är ensamma om att engagera sig:

– Det kan till exempel vara till hjälp att man går i en skola som inte har så stora koldioxidutsläpp. Individen och kollektivet samspelar i närmiljön.

Och Alasdair Skelton påminner om att Sverige och svenskarna är förebilder.

– Vi är världsledande influencers, många tittar på Sverige. Om en elev kan få sin familj att minska utsläppen med ett ton så kanske fler följer efter. Om sedan alla i Sverige gör så, så blir det flera miljoner ton. Och om alla i Europa gör det blir det hundratals miljoner ton. Så på så vis kan en elev känna att mitt lilla försök har betydelse.

– Om vi inte själva är villiga att minska våra utsläpp förlorar vi hela vår trovärdighet, säger Maria Wolrath Söderberg. Elever använder ibland problematiska argument som de har hämtat från sina föräldrar, till exempel att det är mer effektivt att sätta in åtgärder i fattiga länder. Då har man missat Sveriges roll som influencer.

Vad kan en lärare säga?

Var går den politiska gränsen för vad en lärare kan säga i sådana här frågor?

– Lärare ska inte dela med sig av sina egna uppfattningar om partipolitik, säger Cecilia Lundholm. Men det är viktigt att lyfta fram att storskaliga miljöproblem som klimatförändringar kräver politiska beslut.

Hon vill att lärare ska ge eleverna möjlighet att analysera till exempel olika styrmedel, som skatter, subventioner och lagstiftning. Vad är bäst ur olika perspektiv, vad är effektivast och på vilket sätt, vad är mest rättvist och för vilka grupper? Viktigt då är att förmedla att det finns olika teorier om både rättvisa och makt.

Maria Wolrath Söderberg påpekar att även väl belagda fakta kan uppfattas som politiska och provocerande.

– Jag ser på mina studenter att det till exempel finns en stor okunskap om sambandet mellan välstånd och klimatpåverkan. När de läser om det blir de perplexa och tolkar det som ett politiskt påstående, trots att det är otvetydiga fakta att högre välstånd ger mer utsläpp.

"Skype a scientist"

Hur ska lärare få de kunskaper de behöver för detta?

– Vi som forskare ska ge dem kunskaperna, säger Alasdair Skelton. Många lärare kommer på fortbildning hos oss på kvällarna, utan att få betalt för det, bara för att de är good citizens.

Lärare kan också få tillgång till expertis genom tjänster som ”Skype a scientist”, tipsar Maria Wolrath Söderberg. Men att stärka klimatundervisningen kan inte vara ett ansvar bara för lärarna, menar hon. Hon vill se forskare och studenter vid högre lärosäten ta initiativ för att närma sig skolorna.

– Studenter på utbildningar med anknytning till hållbarhet bör komma ut och träffa skolklasser mer. De kan leda exkursioner, labbar och diskussioner. Eleverna och lärarna lär sig mer och studenterna får en chans att göra saker på riktigt.

Cecilia Lundholm berättar om Frågelådan, en satsning från Stockholms universitet. Forskare inom olika ämnen besöker femteklassare på skolor och samlar in vetenskapligt relaterade frågor som de sedan besvarar under en halvdag när alla elever får komma till universitetets Aula Magna.

– De kommer fram efteråt och tackar artigt. Jag blir helt rörd!

Klimat och miljö istället för Hållbar utveckling

Men frågan behöver också hanteras mer strukturellt. Möjligtvis borde lärarutbildningarna stärkas. Cecilia Lundholm och några av hennes kolleger jobbar just nu med att gå igenom kursplanerna för ämneslärarutbildningarna för att sedan, om det behövs, kunna föreslå förändringar när det gäller miljö och hållbarhet.

Krävs även förändringar av kursplanerna för själva skolämnena?

– Ja, klimatsystemet är mycket dåligt representerat i kursplanerna, säger Alasdair Skelton. Ett problem är i vilket ämne det ska ligga: kemi, fysik, geografi, samhällskunskap? Nej, det borde vara ett eget skolämne: klimat och miljö.

– Instämmer till 100 procent! säger Cecilia Lundholm. Vi har redan förlorat så mycket tid genom att använda begreppet hållbar utveckling. Det skapades som en diplomatisk kompromiss 1992 i Rio och är inskrivet i läroplanen sedan 2011, men det är ett begrepp som ingen människa vet vad det är och det hjälper inte eleverna att förstå miljöproblemen.

NO och SO krokar arm i skolan

Maria Wolrath Söderberg menar att det också krävs ändringar i läroplanen.

– Skolkulturen i dag utbildar elever till att tro att de inte behöver tänka själva. Allt handlar om färdiga sanningar, målfokusering och mätbarhet. Vi behöver en stärkt pedagogik kring hur vi ska hantera de här svåra målkonflikterna där det inte finns färdiga svar.

– Ja, säger Cecilia Lundholm, som läroplanen ser ut så är det en brottningsmatch för lärare att ta sig an det som är mer tematiskt. Naturkunskapslärare har ända sedan 80-talet sträckt ut en hand till samhällskunskapslärarna, och nu vill jag uppmuntra samhällskunskapslärarna att gå dem till mötes och koppla på naturvetenskap till den kunskap de själva har om politik och ekonomi.

– Klimat och miljö som ett nytt skolämne skulle leda till just det, säger Alasdair Skelton. Den här nya geologiska eran, antropocen, kännetecknas av människans påverkan på natur och klimat. Det kräver ett nytt ämne.

Katarina Bjärvall

Senast uppdaterad 7 november 2019