Inkludering på Kvarnbacka gjorde alla till vinnare

  •  

Mehmet Akif Erdogan från grundsärskolans årskurs 3-6 lästränar tillsammans med lärare Lisbeth Engström-Danne och kompisen Erik Hammersberg i 3B. Foto: Ulrica ZwengerMehmet Akif Erdogan från grundsärskolans årskurs 3-6 lästränar tillsammans med lärare Lisbeth Engström-Danne och kompisen Erik Hammersberg i 3B. Foto: Ulrica Zwenger

Efter en studieresa till Boston bestämde sig Kvarnbackaskolans ledning för att arbeta mer med inkluderingen av grundsärskolan. Med ett ökat samarbete mellan skolformerna och olika lärstilar får alla elever hjälp i sin kunskapsutveckling.

Det är frukostrast på Kvarnbackaskolan i Kista. I det gråkalla vädret på skolgården springer eleverna omkring bland gungor och klätterställningar. På den lilla fotbollsplanen böljar matchen fram och åter mellan de två målen och målvakterna. Barnen ropar entusiastiskt för att påkalla uppmärksamhet och få en passning.

För en utomstående är det oklart vem som tillhör vilket lag. Men allt flyter på och alla är fokuserade på bollen trots att det är betydligt fler än 22 spelare på planen. De flesta tillhör klasser i årskurs 3, men eleverna kommer också från grundsärskolans årskurs 3–6.

Högläsning och operabesök

Efter rasten följer Mehmet Akif Erdogan och en av hans klasskamrater från grundsärskolan med eleverna i klass 3B in på deras lektion i svenska. De rör sig raskt till sina bänkar. Läraren Lisbeth Engström-Danne placerar några elever på en matta på golvet framför sig innan hon tar fram högläsningsboken som klassen nyss har börjat på.

– Vad var det som hände i förra kapitlet? undrar hon.

Ivriga händer åker i luften och Mehmet Akif Erdogan får vara med och sammanfatta vad som utspelade sig i det första kapitlet. Sedan blir det knäpptyst i klassrummet när hon fortsätter att läsa i boken om det spännande mysteriet. Nyligen har klassen varit bakom ridån på Folkoperan och tittat in i loger och träffat en operastjärna som sjungit för dem. Också nu får eleverna tillsammans muntligen sammanfatta vad de varit med om.

– På slutet sjöng operastjärnan för oss. Vad var det hon sjöng om? frågar Lisbeth Engström-Danne.

– Om … kärlek, svarar en av pojkarna efter viss tvekan och flera av eleverna ser sig generat omkring och gömmer ansiktet i händerna.

Tecken blir ett stöd

Resten av lektionen ägnar eleverna antingen åt att skriva på surfplattan om sitt besök på Folkoperan eller åt att träna läsförståelse.

Mehmet Akif Erdogan har börjat på sin berättelse men har inte surfplattan med i klassrummet i dag och vill hellre träna läsförståelse. Med få stakningar läser han igenom texten tillsammans med elevassistenten Fadumo Warsame som uppmanar honom att använda läsfingret för att inte tappa bort sig bland orden.

I ett rum vägg i vägg sitter läraren Malin Fors med eleverna i grundsärskolans årskurs 3–6. De lär sig siffror och pekar på skrivtavlan. Sedan sätter de sig runt ett bord och spelar memory. Samtidigt som Malin Fors pratar förstärker hon med teckenspråk. Tecken blir ett stöd och en alternativ kommunikationsform för de elever som inte har ett utvecklat tal.

– Vem har mango? frågar hon och svarar själv samtidigt som hon tecknar och visar sin bricka:

– Jag har mango.

– Braaaaa Malin, härmar en av eleverna sin lärares tonfall och det sprider sig en allmän munterhet runt bordet.

Eleverna slipper att förflytta sig

Snart är det eftermiddag och eleverna i årskurs 3 och eleverna i grundsärskolans årskurs 3–6 tillbringar resten av dagen på sitt fritidshem som ligger i anslutning till klassrummen.

Åsa Sjödin, biträdande rektor med ansvar för bland annat grundsärskolan, berättar att inkluderingen av grundskolan och grundsärskolan inte alltid har fungerat på det här sättet. När hon började som skolledare höll grundsärskolans elever till i en egen byggnad en bra bit bort från Kvarnbackaskolan.

– De fick gå hit för att ha idrott och slöjd och besöka skolsköterskan. Dessutom vid avslutningar och andra sammankomster. Det betydde att de elever som hade störst behov av en trygg och lugn miljö var tvungna att ständigt förflytta sig.

Men byggnaden för grundsärskolan avvecklades och elever och lärare flyttade in i Kvarnbackaskolan. Ungefär samtidigt fick skolledarna, genom utbildningsförvaltningens försorg, möjlighet att åka på studieresa till Boston. På Harvard Graduate School of Education fick de uppleva hur elever med olika funktionsnedsättningar inkluderades i de vanliga klasserna. I en klass med 22–25 elever, varav kanske fem med någon funktionsnedsättning, fanns en lärare och en speciallärare som tillsammans planerade och undervisade alla elever i klassen. Flera av eleverna med funktionsnedsättning hade också hjälp av elevassistenter.

Boston blev en inspirationskälla

Fullt så inkluderat, som med grundsärskoleelever som hela tiden undervisas i en vanlig klass, är det inte på Kvarnbackaskolan. Men Bostonprojektet har visat att de flesta elever tjänar på att undervisas tillsammans – både de som har en funktionsnedsättning och de som inte har det – och det blev en inspirationskälla för skolledningen, menar Åsa Sjödin.

Men hon konstaterar att det tog tid att etablera ett liknande arbetssätt på Kvarnbackaskolan.

– I början höll grundsärskolan till för sig och under ett år tog vi hjälp av externa handledare och hade möten där vi blandade lärare och övrig personal från både grundskolan och grundsärskolan. De fick tillfälle att samtala och ventilera sina fördomar och rädslor inför att inkludera eleverna.

I dag är Kvarnbackaskolan en F–6-skola med tvåparallellig grundskola och fem klasser i grundsärskolan, sammanlagt cirka 330 elever. Klassrummen för grundskolans och grundsärskolans elever ligger vägg i vägg och för de yngre eleverna är klassrummen också organiserade kring gemensamma lokaler för de fyra fritidshemmen.

Empatin har utvecklats hos eleverna

– Under åren har vi badat lärare och personal i det här konceptet. Redan i förskoleklass blandar vi alla elever och i praktiken har det inneburit att grundskolans elever redan från början blir mer empatiska och ser det som självklart att umgås med grundsärskolans elever, berättar Åsa Sjödin.

Sedan några år blandas också lärarna från de båda skolformerna i sex horisontella arbetslag. Lisbeth Engström-Danne, grundskollärare, och Malin Fors, förskollärare och speciallärare med inriktning på utvecklingsstörning, tillhör samma arbetslag och vittnar om ett bra samarbete och om att deras elever fungerar bra ihop socialt.

Några av Malin Fors elever i grundsärskolan deltar ibland på Lisbeth Engström-Dannes teoretiska lektioner i klass 3B.

– Det kräver att jag anpassar undervisningen och övningarna, men det måste jag egentligen göra för hela klassen – alla elever befinner sig ju på olika nivåer.

Samarbetet smittar av sig i arbetslagen

– På fritis och i flera av de praktisk-estetiska ämnena samlas alla elever gemensamt, konstaterar Malin Fors och berättar att hon går in i Lisbeth Engström-Dannes klass på fredagar.

– Vi har tagit ytterligare ett steg genom att en lärare från grundsärskolan är arbetslagsledare för sitt arbetslag. Och när samarbetet mellan lärare fungerar bra i ett arbetslag så smittar det av sig på de andra, säger Åsa Sjödin.

Samtidigt påpekar hon att inför varje läsår måste hon fundera över hur eleverna och klasserna i grundsärskolan ska organiseras och hur deras samarbete med grundskolan ska se ut, allt beroende på elevernas förmågor och behov.

– I arbetet för att åstadkomma inkludering finns inga färdiga lösningar.

Ingela Ösgård

Senast uppdaterad 18 maj 2019