Vägar till ett jämställt slöjdämne

Ställ en fråga eller lämna kommentar

Ställ en fråga eller lämna en kommentar. Ange en epostadress om du vill ha svar på din fråga.

* = Obligatorisk uppgift

Ansvarig förvaltning
Utbildningsförvaltningen
08-508 330 00
Kontakt

  •  

– Elever bör inte få välja själva om de ska ha trä- eller textilslöjd, säger Jenny Frohagen, slöjdlärare på Mariaskolan och ämnes-didaktisk forskare vid Stockholms universitet.

Hon menar att alla elever har rätt att arbeta med alla material som nämns i läroplanen för slöjdämnet, huvudsakligen metall, textil och trä.

Flick- och pojkslöjd

– Med tanke på de historiska könsmönster som slöjdämnet bär på, där trä- och metallslöjden har kallats gosslöjd och textilslöjden för flickslöjd, måste det till ett medvetet jämställdhetsarbete för att bryta mönstret, menar Jenny.

Textilslöjden eller flickslöjden var ofta hushållsrelaterad, flickorna skulle lära sig lappa och laga och andra praktiska färdigheter. Träslöjdens byggde mer på ett utpräglat bildningsideal, där pojkar skulle utveckla praktisk klokhet, sitt formseende samt arbeta med hela kroppen, inte bara huvudet. Slöjden skulle fungera fostrande och utveckla pojkarnas flit och dygdighet, berättar Jenny Frohagen. Metall har kommit in först i senare tids slöjdundervisning och uppfattades tidigare som ett mindre fint material som förknippades med industri och tungt kroppsarbete.

Slöjden idag

Det här historiska bagaget påverkar självklart bilden av slöjdämnet idag. Och det finns mycket man måste göra för att förbättra jämställdheten.

– Till exempel så är jag en kvinnlig träslöjdslärare, vilket i sig bryter mönstret av manliga träslöjdslärare, säger Jenny. Vi är fler och fler kvinnor som väljer att arbeta med trä- och metallslöjd, men det är mycket få män som väljer textilslöjd. Det verkar vara en större tröskel för män att gå in i textilslöjden än att som kvinna gå in i trä- och metallslöjden.

Ordning och reda i textilslöjden

Andra saker man kan arbeta med inom slöjdämnet är lektionsrummet; material, inredning, verktyg, ljudnivå, regler och ordning. På de flesta skolor är slöjdämnet uppdelat på så sätt att det finns en lektionssal för trä- och metallslöjd och en för textilslöjd. De här rummen skiljer sig ofta åt på flera sätt, menar Jenny. När hon går in i en slöjdsal för textil slås hon ofta över hur mycket mer ombonat och rent det är, med mer tillrättalagt material och ibland en soffa som man kan sitta och sticka i. I en trä- och metallslöjdssal är det tvärtom mer sällan ombonat. Stora maskiner och verktyg utgör ofta rummets främsta inredning och tankarna förs snarare till industriell produktion.

Buller och stök i trä- och metallslöjden

En ytterligare skillnad Jenny har märkt mellan de olika lektionssalarna är ljudnivån och ordningen.

– I en slöjdsal för textil förväntas eleverna sitta ner och vara tysta och ordningsamma. Rummet är dessutom ofta välorganiserat och strukturerat, där var sak har sin plats. En slöjdsal för trä och metall är däremot ofta ett högljutt rum, eleverna använder högljudda verktyg och tillåts i högre grad vara högljudda och bullriga, tycker Jenny.

Det här har även avspeglats i undervisningen, menar Jenny, och säger att om man gör en grov generalisering så har textilslöjden varit mer styrd och trä- och metallslöjden mer fri. I syslöjden har man i högre grad haft en framtoning av ”så här gör man” och presenterat färdiga modeller och mönster för vad eleverna ska åstadkomma. I träslöjden har det mer handlat om att experimentera fram en egen design eller lösning för en viss funktion som den färdiga produkten ska fylla.

Mer samarbeten

Ett sätt att jobba med jämställdhet inom slöjden blir ju därmed att försöka minska skillnaderna mellan rummen, genom vilka förväntningar rummet och undervisningen förmedlar.

– Jag har varit med om elever som står och karvar i arbetsborden i trä- och metallslöjdssalen och att detta ursäktas med att ”de gör i alla fall något”, trots att de orsakar skador på dyra arbetsbord. Ett sådant beteende skulle inte tolereras på samma sätt i textilslöjdsalen, säger Jenny.

– Jag tror att båda undervisningsformerna skulle behöva låna delar från varandra. Det finns en del onödiga uppfattningar som påverkar hur elever och lärare ser på ämnet. Allt är inte tyst och försiktigt i en textilslöjdsal, en vävstol till exempel kräver muskelkraft och låter en hel del. Samma med träslöjden, många tror att de kan såga bara de tar i ordentligt, men konsten är snarare att ha ett lätt handlag och rätt teknik.

Det krävs att vi hittar sätt att länka samman metall-, textil- och träslöjden. Om lärare med textil-, metall- och träslöjdsinriktning samarbetar i större utsträckning kommer skillnader i arbetssätt att synliggöras och man kan använda varandras arbetssätt för att utveckla undervisningen.

Vikten av pedagogisk kompetens

Att arbeta medvetet på det här sättet är inget problem för någon med nyare slöjdlärarutbildning, enligt Jenny. Tyvärr är det ingen självklarhet eftersom ungefär 40 % av slöjdlärarna i Stockholms skolor saknar en pedagogisk utbildning.

Men slöjdämnet utvecklas hela tiden, berättar Jenny. I Göteborg utbildas slöjdlärare utan slöjdartsinriktning och vid Stockholms universitet har trä- och metallslöjdsutbildningen arbetat starkt med genusperspektiv och det pedagogiska rummets betydelse.

Elsa Mattsson

Genusskolans ämnesdidaktik

Här kan du hitta fler artiklar om vilken betydelse ett genus-perspektiv har för villkoren för lärande inom olika ämnen.

Slöjdlärare har snickrat ihop ett nätverk

Slöjd firar 100 år som skolämne. I anslutning till Nordiska museets utställning träffades slöjdlärare för att diskutera och dela med sig.

Senast uppdaterad 4 juli 2017