Framgång för förstelärarna kräver dialog

  •  

Förstelärare forskning

Om förstelärarna ska kunna göra mer nytta måste alla inblandade ha en mer intensiv dialog med varandra. Det menar forskarna bakom en kritisk rapport om hur förstelärarreformen har förverkligats i Stockholm.

Förstelärarna och rektorerna är ofta nöjda med förstelärarreformen, men det är de ganska ensamma om. Många andra berörda känner inte att satsningen svarar mot skolornas behov, visar rapporten.

– Det som har fattats är att man lokalt ägnar möda åt att ge reformen en gemensam innebörd, säger pedagogikprofessorn Per-Erik Ellström, som på uppdrag av utbildningsförvaltningen har skrivit rapporten tillsammans med bland andra pedagogiklektorn Ann Öhman Sandberg.

Om en reform ska påverka lärandet måste det hända något i klassrummet, betonar Per-Erik Ellström. Och det måste göras genom dialog, framför allt vertikalt. Politiker och tjänsteman ska samtala med varandra, tjänstemän och rektorer ska samtala, rektorer och lärare ska samtala. Alla måste utbyta tankar: Vilka utmaningar står vi inför och hur kan reformen hjälpa oss att hantera dem?

– Och sedan utformar man reformen så att den blir en hävstång för skolutveckling, säger Per-Erik Ellström.

Ann Öhman Sandberg betonar att utvärderingen visar att dialogen har förbättrats sedan reformen sjösattes.

Ett av problemen för Stockholms skolor är minskad likvärdighet. Forskarna är osäkra på om reformen kan bidra till att vända den utvecklingen. Ann Öhman Sandberg berättar att skolor med låg måluppfyllelse ibland har fått 25-30 procent förstelärare – som då kan bli stressade av att tänka att de, var och en, måste driva ett eget projekt.

– Och de stackars kollegorna som ska ingå i allas projekt! Men om förstelärarna får slappna av och bara vara skickliga lärare i klassrummet, då kanske det är ett bra sätt.

Text: Katarina Bjärvall
Foto: Ulrica Zwenger

Senast uppdaterad 5 maj 2017