Fem lärarröster om coachning i klassrummet

  •  

Hasse Olsson är slöjdlärare på Maltesholmsskolan i Hässelby med över 30 år i yrket. Hasse Olsson är slöjdlärare på Maltesholmsskolan i Hässelby med över 30 år i yrket.

– Det är en utmaning att vara lärare och att våga prova olika metoder för att se vad som fungerar. Det är klart att man kan bli primitiv i sitt agerande när det är jobbigt i klassrummet. Men med en coach i klassrummet kan man också få ett kvitto på att det man gör är rätt, säger Hasse.

Han tillhör den grupp lärare som blev coachade i den allra första omgången. Anledningen var att skolledningen på Sundbyskolan ville att avgångsklasserna skulle nå bättre resultat. Hasse ingick i ett arbetslag som hade en av avgångsklasserna och minns att det var tufft.

– Det var en mycket krävande klass. De var otroligt besvärliga att undervisa. De klagade på undervisningen – att de inte fick någon hjälp – utan att förstå att de själva bar ett ansvar i lärandeprocessen. Duktiga elever i klassen hade bytt skola för att det var så stökigt. Det var i princip bara de stökigaste och de svagaste eleverna som var kvar. Det handlade mycket om gruppdynamik – att få undervisningen att fungera i gruppen, säger Hasse uppgivet.

När orättvist blir rättvist

Hasse berättar om hur han prövade olika metoder för att få det att fungera: elever som var på banan fick jobba på medan de stökiga och krävande eleverna fick hans uppmärksamhet efter genomgångarna. Han parade ihop elever så att de hjälpte varandra för att frigöra tid åt de som mest behövde hjälp och motivation. När eleverna klagade på att de inte fick någon hjälp under lektionen gjorde han ett tidsschema där varje elev tydligt kunde se att de fick ”sina” minuters handledning.

– Jag vet att det kan tyckas orättvist. Men för att vara rättvis i skolan måste man ibland vara orättvis. Det slutade med att eleverna började ”låna bort” sin tid till de som bättre behövde den. De fick en mognare inställning till undervisningen, konstaterar Hasse.

– Det kändes otroligt skönt när coacherna klev in i klassrummet och iakttog vad som hände. Det är en förmån att få in andra vuxna i klassrummet som ställer konstruktiva frågor kring undervisningen och som bekräftar det som fungerar.

– Den största insikten från den första coachningomgången var att vi jobbar alldeles för lite tillsammans. Nu började vi i arbetslaget delge varandra erfarenheter och lärde av varandra. En annan behållning var att kunna visa eleverna att vi verkligen brydde oss och ville ha en förändring.

Resultaten förbättrades

Andra gången Hasse fick coachning var 2014. Skolinspektionen hade varit på besök året innan och gjort nedslag på en rad saker. Bland annat kunde de konstatera att var fjärde elev lämnat årskurs 9 utan godkända betyg i samtliga ämnen. 

Nu erbjöds coachning till alla lärare på skolan och Hasse var inte sen att tacka ja. Alla stadens lärarcoacher var engagerade i skolan under en termin. Den här gången undervisade Hasse i ett arbetslag runt en klass i årskurs 8. Hasse ville ha fokus på undervisningsmetoder. Hur skulle han väcka elevernas insikt om sin egen lärandeprocess?

– Eleverna underpresterade men ville ändå ha bra betyg. De hade svårt att förstå förmågorna och hur de bedömdes. Med coachens hjälp kom jag fram till att låta eleverna göra en enkät där de fick fylla i hur de bäst lärde sig. Den utgick jag sedan ifrån i min undervisning. Sedan fick eleverna skriva loggbok där de efter varje lektion besvarade tre frågor: Vad har jag gjort idag? Vad ska jag göra nästa lektion? Vad har jag lärt mig? Visserligen tog det mycket av min arbetstid att läsa elevernas loggböcker och ge återkoppling, men det var det ändå värt. Jag kunde konkret peka på förmågorna så att eleverna förstod och resultaten blev faktiskt bättre.

Laura Caligari är klasslärare i årskurs 3 och förstelärare med fokus på kollegialt lärande på Askebyskolan i Rinkeby.

Laura Caligari har tretton års erfarenhet av undervisning och har blivit coachad av lärarcoachen Annica Gärdin en timme i veckan under ett år. Nu träffas de varannan vecka och har telefoncoachning varannan. Coachning var ett personligt val efter att några kollegor fått gruppcoachning och tyckt det var givande.

– Jag har en bror som är personlig tränare och tyckte att coachning var något liknande. Tillsammans med en person fick jag möjlighet att utveckla ett område som jag tänkt på. Det var jättegivande att få reflektera över mina frågor och idéer och diskuterar dem med en coach. Coachen kom inte med svar på frågorna, hon ställde frågor så jag fick göra jobbet – precis som en personlig tränare.

Tydlighet med mål och ramar

En del av coachningen var att få fokusera sina tankar och idéer tillsammans med en person. Laura berättar att hon gillade tydligheten med mål och ramar.

– Det var precis lagom med tid mellan samtalen. Jag hade en vecka på mig att bearbeta tankar som kom upp och testa nya idéer.

Laura berättar att en annan kollega hade svårt med fokuset på frågor. Hen önskade sig fler svar. En del av processen är att diskutera coachningen med kollegor tycker hon.

– Under processen kände jag att jag ville vara coach, att få ställa de här frågorna och höra hur andra lärare tänker.

Annica speglade ofta vad Laura sa och återberättade med andra ord.

– Jag kunde säga tack Annica, och hon svarade: det var ju du som sa det. Efter det har jag medevetet börjar spegla smarta saker som kollegor säger för att bekräfta dem.

Medveten om det egna lärandet

Laura berättar att coachningen gjorde henne medveten om de egna processerna och det egna lärandet. Hon gav sig in i coachningsprocessen med frågan hur hon som lärare kan bli mer precis och effektiv i sin undervisning. Ett resultat av processen är att hon blivit mycket bättre på att fråga eleverna hur de uppfattar kunskapsinnehållet.

– Jag har börjat ställa frågor till eleverna för att se om de verkligen har förstått, inte bara upprepar vad jag nyss har sagt.

Katri Salander är sedan tre år tillbaka låg- och mellanstadielärare på Hästhagsskolan i Farsta.

– Coachningen har bidragit till min yrkesutveckling. Idag är jag mer lösningsorienterad i undervisningen. Om jag har ett ”problem” i klassrummet tänker jag: Hur kan jag ändra min undervisning? Eleverna kan jag inte ändra på.

Katri Salander fick erbjudande om att bli coachad när hon var nyutexaminerad och nyanställd. Det var ett erbjudande som gick ut till flera lärare och cirka sju lärare på skolan antog erbjudandet. Det var både erfarna och nyblivna lärare som nappade.

– Jag tog emot erbjudandet med öppna armar. Jag var ny och hade inte fått någon mentor och ville ha all hjälp jag kunde få.

Katri, som hade gjort sin VFU på skolan och visserligen hade mycket stöd i en kollega, trodde att coachningen skulle ge henne mer vägledning och handfasta råd i läraryrket.

– Ganska snart insåg jag att det var jag själv som skulle komma med lösningarna. Annika fanns där och ställde frågor som fick mig att reflektera över ”problemen” men gav inga svar, de fick jag komma fram till själv.

Observationen blev hjälp till självhjälp

Katri träffade Annica Gärdin regelbundet under några månader och fick uppgifter att genomföra i klassen mellan träffarna.

Ett av de första ”problemen” som hon fick hjälp att lösa var uppstarten av lektionen efter lunchen. Det tog minst tio minuter att komma igång. Tio minuter varje dag blir på ett år mycket förlorad undervisningstid.

– Det kan tyckas banalt men det handlade om att flytta elevernas vattenmuggar ut till ett bord i korridoren och placera deras loggböcker på bänkarna.

Eleverna var törstiga efter långrasten och ville dricka vatten men muggarna fanns inne i klassrummet. Vatten som spilldes på golvet skulle torkas upp och elever som inte kunde klockan droppade in allt eftersom.

– Eftersom de dessutom var uppspelta efter rasten var koncentrationen låg. Efter genomgången var det genast tio händer i luften och jag fick repetera, suckar Katri.

Små förändringar som gav stort resultat

Katri resonerade med Annica och införde en ny rutin för lektionen efter lunch. Hon dämpade belysningen och eleverna fick smyga in till sina platser där de fick besvara en fråga hon skrivit på tavlan i sina loggböcker som hon lagt på deras platser. Istället för spring med vattenmuggar och att hämta loggböcker lyckades Katri sätta en ny rutin som skapade lugn. Med frågans hjälp fick eleverna fokus på kommande lektion.

– När eleverna vet vad de ska göra skapar det ett lugn. Dessutom smög eftersläntrarna in till sina platser och störde inte de andra. Och att vara övertydlig sparar oerhört mycket tid, tillägger Katri.

Det var små förändringar som gav stort resultat.

– Annica kom in i klassrummet och gjorde observationer. Det var också hon som såg utvecklingen – att förändringarna gav resultat. Jag blev triggad av att det var mina egna lösningar som givit resultat. 

Fredrik Lindborg är bildlärare på Rinkebyskolan sedan tre år tillbaka.

– Jag hade tur som fick en coach som undervisat i mitt ämne. Det blev både stöttande och utvecklande i såväl läraryrket som bildämnet. Jag har lärt mig jättemycket! Men kanske är det lugnet i lärarrollen som coachen förmedlade som jag uppskattat mest, säger Fredrik Lindborg.

Det här är Fredriks första jobb efter examen på Konstfack. Han är den enda bildläraren på sin skola, därför har coachningen betytt mycket för honom i utvecklingen i läraryrket.

Han fick coachning redan under sitt andra anställningsår. Utbildningsförvaltningen hade valt ut ett antal skolor som skulle få coachning eftersom elevernas resultat inte var tillfredställande. Han tror att alla lärare på skolan fick coachning det läsåret.

– Jag var relativt ny i yrket och hade inte haft någon mentor, så jag tyckte det var skönt att få den här kontakten, någon att prata och reflektera kring undervisning och ledarskap med. Jag fick en coach som var lyhörd, ödmjuk och mycket tydlig, säger Fredrik med betoning på tydlig.

Ledarskapet i klassrummet

Ledarskapet är något som intresserar Fredrik och han skrev sitt examensarbete om det. Att ledarskapet är centralt i läraryrket och kan leda till problem och coachning till lösning vittnar coachen Johan van Aarem om i en intervju.

– Hur är jag som ledare i klassrummet? Hur löser jag problem? Hur bemöter jag eleverna och hur kan jag ligga steget före? Med klassrumsbesök av coachen har jag fått återkoppling på mitt ledarskap och många intressanta ingångar till reflektion, säger Fredrik.

Coachningen har utgått från både lektionsbesök och lektionsplanering. I planeringsarbetet har Fredrik fått ett värdefullt bollplank.

– Samtalen har till exempel hjälpt mig hur jag i planeringen av uppgifterna planerar för redovisningen så att den underlättar bedömningen av elevernas kunskaper. 

Fredrik tycker också att han fått stor hjälp av coachen att förstå och använda bedömningsmatriserna.

Lina Schmalholtz undervisar i SO–ämnen och tal, språk och kommunikation för elever med språkstörningar på Eriksdalsskolans högstadium.

Lina Schmalholtz  har sexton års erfarenhet av undervisning. Hon har blivit coachad i ungefär ett och ett halvt år av lärarcoachen Anna-Lena Ebenstål. Första året träffades de en timme varje vecka och sedan varannan vecka. Lina valde individuell coachning efter att fått mersmak efter en kortare gruppcoachning med andra SO–lärare på skolan.

– Jag blev nyfiken och ville utvecklas och hitta nya vägar att hantera läraryrket. Stresshantering blir viktigare och viktigare för lärare för ribban höjs hela tiden. Både jag själv och omgivningen ställer allt högre krav på min insats. Det är ganska tufft att hantera.

Under timmen de har tillsammans pratar de om Linas hantering av yrkesrollen, försteläraruppdraget och om pedagogiska frågor.

– Coachningen är en styrke-injektion i vardagen.

Viktig samtalspartner i vardagen

– Vi kom in mycket på stress och efter samtalet fick jag en bättre bild kring vad som händer i min vardag. Har man ingen att prata med växer berget man ska ta sig över, en coach kan hjälpa en att styra upp vardagen.

Under processen bollade de idéer fram och tillbaka så att Lina själv fick hitta svaren på sina frågor. De arbetade mycket med klassrumsobservationer och diskuterade vad som hände på lektionerna. De har fokuserat sina samtal på en elevgrupp i taget. Sedan har idéer och arbetssätt spillt över på de andra grupperna. Lina tänker att om hon utvecklar sitt arbetssätt i en klass så kommer det att gynna alla elever. Hon berättar att de under våren ska arbeta med att utveckla sjuornas resonemangsförmåga.

– Den största utmaningen i att arbeta med en coach är att inte komma in på för många olika områden och behålla fokus i processen. Jag har lagt ansvaret för det på henne. Det är otroligt skönt att lägga ansvaret för strukturen på någon annan, eftersom man annars styr allt själv.

Goda råd från coachade lärare

  • Coachningen är helt individuell. Fundera på vad du vill prata om i din vardag, vad som inte funkar eller vad du vill ha hjälp att utveckla.
  • Klassrumsobservationer kan vara svårt att få till på grund av tid men är mycket värda.
  • Bli medveten om att du inte får några svar, det är du som gör jobbet.
  • Coachningsprocessen tar tid, det är inte en snabblösning, men startar processer som utvecklar dig i din lärarroll.
  • Se coachningen som en present till dig själv. Det är lyxigt att få den här tiden att prata om sina egna frågor, säger Laura Caligari
  • Gå in i coachningen med en positiv inställning. Det här är något du får - det är inte på grund av brister i din yrkeskompetens.
  • Gör vad du och coachen har kommit överens om. Annars kan ni inte avläsa ett rättvisande resultat.
  • Var öppen. Våga prata om det som är jobbigt men glöm inte att prata om det som är bra. 

Helena Karlson
helena.karlson@stockholm.se

Calle Hedrén
calle.hedren@stockholm.se

Senast uppdaterad 1 december 2015