Nolltolerans ger ökad trygghet

  •  

Ann-Sofie Wikander är elev- och barnombudsperson på Gärdesskolorna, hittills de enda skolorna som anställt en egen ombudsperson för sina elever. Foto: Ulrica Zwenger Ann-Sofie Wikander är elev- och barnombudsperson på Gärdesskolorna, hittills de enda skolorna som anställt en egen ombudsperson för sina elever. Foto: Ulrica Zwenger

Kränkningar. Skitsnack på nätet. Sexistiska tillmälen. Det tillhör vardagen på många skolor. På Gärdesskolan finns barn- och elevombudsmannen Ann-Sofie Wikander för att reda ut vad som har hänt – och förhindra att det händer igen.

Ann-Sofie Wikander är ett välbekant ansikte på skolgården på Gärdesskolan, som är en F–9-skola på Östermalm med ungefär 680 elever. Hon har arbetat på skolan i över 15 år med elevhälsa och likabehandling, och tjänsten som barn- och elevombudsman fick hon för tre år sedan.

− När nya styrdokument ställde större krav på åtgärder vid misstankar om diskriminering, kränkningar, mobbning eller sexuella trakasserier utformades den här tjänsten, berättar Ann-Sofie Wikander.

Diskriminering och kränkande behandling

Gärdesskolorna, där också Olaus Petriskolan (F–3) med 190 elever ingår, är än så länge de enda kommunala grundskolorna i Stockholm som har en egen barn- och elevombudsman. Ann-Sofie Wikander är navet i likabehandlingsarbetet, som hon ansvarar för tillsammans med rektor, och hon är också sammankallande i likabehandlingsgruppen, som arbetar mot diskriminering och kränkande behandling.

Vad gör en barn- och elevombudsman mer konkret?

− Till skillnad från en kurator som tar emot eleverna på bokade tider är jag ute i verksamheten varje dag och ingen dag är den andra lik. Jag har kontakt med elever, personal och vårdnadshavare hela tiden.

Hennes roll är dels att lyssna på och stötta, både den som blivit utsatt och den eller de som pekats ut som förövare, dels att avlasta rektor som formellt har ansvaret att anmäla, utreda och åtgärda.

− Jag håller också i det förebyggande arbetet. Vi kan exempelvis anlita föreläsare och vi kan bjuda in till föräldramöten med särskilda teman.

Allt anmäls även "bara på skoj"

Under läsåret 2017/18 handlade det om cirka 100 anmälda ärenden. Det låter kanske mycket, men Ann-Sofie Wikander betonar att skolan har nolltolerans och anmäler även sådant som först kan verka onödigt att utreda:

− Förskolepersonal kan höra av sig och rapportera att ett barn har tagit struptag på ett annat barn. Föräldrarna kanske tar det lugnt och säger ”det är ingen fara, det var bara på skoj”.

Men varken skolan eller föräldrarna kan då veta om händelsen kan komma att få betydelse i ett annat sammanhang, långt senare. Så därför anmäls, dokumenteras och utreds allt.

Skolans anmälan går till huvudmannen, Stockholms stads utbildningsförvaltning, och därefter vidtar utredningen som skolan är skyldig att göra. Den utgörs av kartläggning av vad som har hänt, och de inblandade berättar. Ärendet avslutas när den utsatta elevens tillvaro i skolan återgått till det normala och hen inte längre känner sig utsatt.

Anmälan till socialtjänst och polis

− Det är viktigt att alla har förtroende för mig och min roll. Jag är opartisk och tar inte ställning, min uppgift är inte att döma utan att få de inblandade att förstå varandra och jag ska försöka förebygga en upprepning, säger Anne-Sofie Wikander.

Men ibland handlar det om komplicerade ärenden där det kan vara nödvändigt med anmälan till socialtjänsten och ibland även till polisen.

Vi träffar eleverna Charlie Lagergren, Karin Nyman, Hektor Lund Martinez och Nicholas Christiansson, alla i årskurs 8. De är överens om att en barn- och elevombudsman behövs på skolan, även om ingen av dem haft anledning att kontakta henne för egen del.

− Om det är något problem pratar man med föräldrarna i första hand. Men det är bra att ha någon på skolan om det skulle behövas, säger Hektor Lund Martinez.

Eleverna behöver inte fundera länge på situationer då det skulle kunna bli aktuellt:

− Om man är otrygg för att man går i en ny klass, säger Karin Nyman.

− Om man skulle vara utsatt för grupptryck, säger Nicholas Christiansson.

Ann-Sofie Wikander fyller i med andra exempel:

– Det är vanligt att kränkningarna sker på sociala medier, ibland väldigt subtilt. Men det kan också röra sig om något konkret som inträffar på skolan, som att en elev har blivit kallad ”hora” på skolgården.

Samtalet är viktigaste redskapet

Den viktigaste egenskapen i hennes jobb är att kunna lyssna, prata med alla och att tycka om människor, anser hon själv.

− Det kan vara knepiga samtal ibland och jag möter ofta upprörda och arga vårdnadshavare. Då är samtalet mitt viktigaste arbetsredskap.

Är allt som upplevs som en kränkning alltid en kränkning?

– Det är en intressant fråga. Allt som känns som en kränkning behöver inte vara det. Men så fort en elev säger ”jag känner mig kränkt” eller ”jag känner mig utsatt” anmäler och utreder vi. Skolan måste utgå från elevernas och föräldrarnas upplevelser, säger Ann-Sofie Wikander och poängterar att hon inte har någon rätt att säga ”men det där var väl inte så farligt”.

− Jag vill stärka både den som blivit utsatt och den som utsätter andra. Båda ska bli lyssnade på och det är viktigt att inte anklaga. Förtroende måste finnas, också från föräldrarna.

Viktigt att allt dokumenteras

Ann-Sofie Wikander tror att hennes egen långa erfarenhet från skolans värld och studier inom vitt skilda områden är en stor tillgång.

− Det finns ett regelverk som är viktigt att följa. Vi måste dokumentera att vi har följt skollagen. I värsta fall kan skolan råka ut för vitesföreläggande av Skolinspektionen om vi inte har skött det formella.

Maria Radway Berg är rektor på Gärdesskolorna. Hon ser bara fördelar med det arbetssätt som hon har utvecklat tillsammans med Ann-Sofie Wikander.

− Hon är min högra hand i det här arbetet och genom henne får jag snabbt koll. Hon briefar mig fortlöpande så att jag vet när jag behöver gå in, säger Maria Radway Berg.

Hon ser resultatet av Gärdesskolornas arbetssätt i att antalet anmälningar till Skolinspektionen är få.

– Vi har snabba rutiner och vi är snabba på att jobba förebyggande. Vi tar tag i konflikterna snabbt, vilket är nyckeln till att skapa ett bra klimat på skolan.

Marianne Hühne von Seth

Artikeln är hämtad ur LÄRA nr 4 2018.

Senast uppdaterad 16 november 2018