"Meriteringen var en egoboost" - Pedagog Stockholm

"Meriteringen var en egoboost"

  •  

Nelly Bonner är lärare på Katarina södra skola på Södermalm. I sex år har hon undervisat elever från förskoleklass upp till årskurs 3. Sedan i höstas är hon en meriterad lärare, det vill säga en dokumenterad yrkesskicklig F-6-lärare – och det är hon ganska ensam om.

Nelly Bonner har genomgått meriteringsprogrammet som Stockholms stad erbjuder stadens lärare. Det handlar om att läraren dokumenterar sin undervisning utifrån olika aspekter med stöd av referenser från elever, vårdnadshavare, kollegor, chefer samt klassrumsobservationer. Meritering kan vara vägen till en pedagogisk karriär. Läs mer om meritering här.

Smickrad och nervös 

Det var Nellys chef som rekommenderade henne att ansöka om meritering.

– Jag blev smickrad och samtidigt lite nervös. Jag förstod inte riktigt innebörden av det.

Nelly sög på karamellen i några månader innan hon bestämde sig och skickade in ansökan.

Från mars fram till sommarlovet samlade hon in de nödvändiga referenserna från vårdnadshavare, kollegor och chefer samt dokumentationer från klassrumsobservationer från både oberoende observatörer och kollegor. Sedan kom sommarlovet och skrivkrampen.

"Skriv för dig själv"

 – Även om arbetsmaterialet man får inför meriteringsansökan hjälper till med rubriker, kontrollfrågor och en litteraturlista för hänvisning till evidens och aktuell forskning stod det stilla. Det var hemskt, minns Nelly.

Men hon fick ett gott råd: skriv för dig själv, för din egen skull. Och Nelly började skriva i berättande text om hur hon arbetade i klassrummet och varför. Efter tre veckors heltidsskrivande under sommarlovet och ytterligare några halvdagar hade hon fått ihop fem texter.

Lär sig alla namnen

– Själva pusslandet tog längst tid, säger Nelly och förklarar hur hon med dokumentationen, referenser och hänvisning till evidens och aktuell forskning argumenterade för sitt arbetssätt.
– Jag skrev hur jag skapade trygghet för mina elever genom att bygga relationer med elevernas familjer. Jag lärde mig alla deras och andra viktiga personers namn inom en vecka, vilket jag kunde bekräfta med referenser från vårdnadshavarna. I forskningen fick jag stöd för att trygghet skapar förutsättning för lärande.

"Bästa gåvan till mig själv"

Så här efteråt med lite distans till dokumentations- och skrivarbetet är hon ändå övertygad:

– Det här har varit den bästa gåvan jag kunde ge mig själv. Att ge mig tid att reflektera över mitt sätt att arbeta gav mig nya insikter och stärkte mitt självförtroende. Innan meriteringen fanns ibland känslan av att inte räcka till. Nu vet jag att jag kan. Jag känner mig trygg i min yrkesroll. Jag har satt ord på vad jag gör, vad jag kan och vad jag bör utveckla, säger Nelly.

– Jag har fått en chans att konkretisera mitt arbete och fått bekräftelse på att det jag gör är uppskattat.

Nelly medger att hon som relativt ung lärare utan barn varit priviligierad att kunna avsätta den här tiden. Hon har dessutom haft stöd i en kollega på skolan som genomfört meriteringen före henne.

Förstelärarreformen beforskas

Nelly är även förstelärare på skolan. Jag undrar om det är lättare att bli accepterad av sina kollegor som förstelärare, om man först slitit med att dokumentera sin egen yrkesskicklighet? Det är min högst egna spekulation då jag tagit del av ett forskningprojekt kring förstelärarreformen från Linnéuniversitetet, som bland annat visat att flera förstelärare fått gliringar i kollegiet.  I projektet konstateras att där det finns transparens och tydlighet i urvalsprocessen och definition av uppdraget, där har försteläraren fått ett mer självklart mandat.

Nelly är beredd att hålla med, även om hon själv inte upplevt det så på Katarina södra. Där fick alla lärare söka förstelärartjänsten.  Och Nelly har ett tydligt uppdrag .
– Jag arbetar med att utveckla svenskämnet på vår skola. Tillsammans med skolans övergripande specialpedagog har jag arbetat med att ta fram screeningmaterial, undervisningsmaterial och temadagar. Jag ska även arbeta med andra utvecklingsområden som till exempel betyg och bedömning.

"Fler bör få chans att delta"

Slutligen, hur kommer det sig att Nelly är förhållandevis ensam om att vara meriterad lärare mot de lägre årskurserna?

Robert Edström är förstelärare på Kärrtorps gymnasium och en av de första lärarna som meriterade sig i Stockholm. Han arbetar även som programledare för meriteringsprogrammet Arete och håller med om att det är relativt få lärare mot de lägre årskurserna som ansöker om meritering. Därför har de också gjort riktade insatser för att öka intresset.

– Varför det är så kan jag bara spekulera om: Kanske känner rektorerna inte till meriteringsprogrammet eller så uppmanar de inte sina lärare att genomföra det. Jag ser gärna att fler lärare i de lägre årskurserna meriterade sig för att det är en mycket bra fortbildningsinsats, både för den enskilda läraren, arbetslaget och skolan. Meriteringsarbetet skapar ökad förståelse för aktuell pedagogisk och didaktisk forskning och bidrar till högre kvalitet i undervisningen. Det är självklart att det finns många yrkesskickliga lärare i grundskolans tidiga år som bör få chans att delta, säger Robert.

Helena Karlson
helena.karlson@stockholm.se

Senast uppdaterad 7 maj 2015