Skolan som ligger högt över snittet

  •  

Läraren Elsa Luthman går igenom dagens uppgift om historiska källor för årskurs 5. Till vänster syns henes kollega Pavlina Spanos. Foto: Robert BlombäckLäraren Elsa Luthman går igenom dagens uppgift om historiska källor för årskurs 5. Till vänster syns henes kollega Pavlina Spanos. Foto: Robert Blombäck

På Enbacksskolan i Tensta har eleverna i årskurs 9 högre resultat än snittet i Stockholms stad och presterar långt över de flesta skolor med liknande förutsättningar. LÄRA Stockholm besökte skolan för att ta reda på vad det beror på.

I en solig sluttning i södra Tensta ligger Enbacksskolan med drygt 360 elever från förskoleklass till årskurs 9. Skolans kupoltak sticker upp en bit över de omkringliggande låga bostadskvarteren. Det skulle kunna vara en illustration av skolans resultat. För här klarar sig eleverna bättre än snittet för samtliga kommunala grundskolor i Stockholm. Drygt 82,9 procent av eleverna i årskurs 9 på Enbacksskolan nådde kunskapsmålen i alla ämnen förra året. Det är över snittet även för hela landet.

Om man dessutom väger in bakgrundsfaktorer som föräldrars utbildningsnivå, andel nyanlända elever och fördelningen mellan pojkar och flickor skulle Enbacksskolan med samma liknelse vara den högsta byggnaden av alla Stockholms stads skolor. Resultatet är långt över snittet för skolor med liknande förutsättningar.

Historiska källor och källkritik

I ett klassrum på bottenvåningen sitter 40 elever i sina bänkar. Det är trångt och tyst när hela årskurs 5 samlas för genomgång. Läraren Elsa Luthman går igenom dagens uppgift om historiska källor, en förberedelse inför ett prov om stormaktstiden. Hon genomför lektionen tillsammans med sina lärarkolleger Lars Häggström och Pavlina Spanos.

Eleverna sprider ut sig för att arbeta med uppgiften. I ett grupprum slår sig Pavlina Spanos ner med en handfull elever. Hon läser den första frågan högt:

– Varför kan det första dokumentet användas som källa till häxprocesserna men inte det andra?

Eleverna studerar en bild av ett handskrivet dokument från 1600-talet och en roman från 1970-talet. Uppgiften är svår och förväntningarna höga. Alla ska klara av detta, men somliga behöver mer stöd än andra. En i taget får eleverna i grupprummet säga vad de tänker. Det blir allt från långa funderingar till enstaviga gissningar.

En olycka inledde arbetssättet

Pavlina Spanos uppmanar dem att lyssna på varandra innan de formulerar sina egna svar skriftligt. Hon leder dem varsamt framåt, men hela tiden måste var och en vara aktiv. Samtidigt arbetar resten av klassen självständigt eller i par med samma uppgift och kan fråga de två andra lärarna om det behövs.

Att de tre lärarna arbetar så tätt tillsammans började med en olycka.

– För tre år sedan kastade någon in en brandbomb i klassrummet. Vi var tvungna att flytta ihop alla grupper och börja arbeta tillsammans, förklarar Pavlina Spanos.

Fördelarna visade sig snabbt.

– Vi var fler vuxna runt eleverna hela tiden och fick en annan möjlighet att arbeta i mindre grupper. Så när vi fick en ny årskurs gjorde vi så direkt i årskurs 4.

Lärarlagen styr till stor del sitt eget arbete och kan fördela resurserna där de behövs. Samtidigt följer ledningsgruppen – där arbetslagsledarna ingår – elevernas resultat noga under skolåret. Kombinationen av autonomi och uppföljning tycks fungera väl.

Nej till projekt - undervisning prioriteras

Caroline Cloarec är tillförordnad rektor sedan januari och var tidigare biträdande rektor.

När hon kom till skolan 2016 märkte hon direkt att mötena ägnades mer åt analys och diskussion än information.

– I ledningsgruppen bestämmer vi tillsammans vad som är bäst för eleverna. Vi försöker ha samma syn på arbetet och har höga förväntningar på elever och personal. Ofta säger vi nej till projekt – vi håller oss till undervisning.

Det betyder inte att specifika satsningar saknas. Tvärtom finns ett ständigt pågående utvecklingsarbete med tydliga mål och inarbetad struktur. De 14 förstelärarna på skolan har mandat att driva utvecklingen utifrån de områden som de anser behöver förbättras. Studiedagar kan bli punktinsatser på väg mot målet, men det kollegiala lärandet är den återkommande formen som ger kontinuitet och sammanhållning. Lärarna auskulterar regelbundet på varandras lektioner. Observerar, spelar in, noterar och återkopplar. Ett ständigt pågående samtal om undervisning.

Auskulterar på varandras lektioner

Pavlina Spanos är lärare i svenska, SO och engelska och förstelärare med ansvar för elevinflytande. Hon uppskattar den kollegiala handledningen och att lärarna vågar dela med sig av det som är bra.

– Senast i dag var jag på en speciallärares lektion och auskulterade. Vi ger återkoppling och ber om hjälp. Det tar tid att förändra sin undervisning, säger Pavlina Spanos.

Hon har arbetat på Enbacksskolan i 18 år och trivs med elever, föräldrar och kolleger.

– Det är en fördel att ha jobbat så länge. Alla vet vem jag är och en del föräldrar har jag redan etablerat bra kontakt med sedan tidigare. Det är väldigt lättarbetat, säger hon.

Stefan Ljungdahl är en annan lärare som har arbetat länge på skolan. Han är arbetslagsledare och undervisar i svenska, svenska som andraspråk och engelska.

– Jag är inne på mitt 30:e år i Tensta och har jobbat på Enbacksskolan sedan 2004. Vi har hållit på i många år för att lyckas och det känns som om vi bara blir säkrare och säkrare, säger han.

Verktyg för elevernas utveckling

Han har själv skapat verktyget som används för uppföljning av elevernas utveckling, ett Excelark som visar vilka elever som riskerar att inte uppnå målen. Sammanställningar görs av betyg och inför utvecklingssamtal och ligger även till grund för resultatanalyser i arbetslagen.

– Vi ska ha en sådan i eftermiddag. Utifrån det kanske vi gör om och fördelar resurser där de behövs bäst.

Konkret kan det handla om schemaläggning och hur lärares tid ska användas mest effektivt. Arbetslaget kan även styra över gruppindelning och tid med specialpedagog.

– Vi har en specialpedagog kopplad till varje arbetslag. Det är en administrativ avlastning för oss lärare eftersom de skriver åtgärdsprogram. De jobbar också med elever individuellt eller i grupp i sexveckorsperioder och utvärderar.

Försöker undvika vikarier

Arbetslaget försöker också täcka upp för varandra för att de ska slippa ta in vikarier.

– Den flexibiliteten gör att man är van att träffa eleverna i en annan kontext än sin egen undervisning, och eleverna känner en trygghet när en känd lärare tar vid. Kontinuiteten är viktig.

Tidigare i dag har Stefan Ljungdahl hoppat in för en kollega, men nu har han lektion i årskurs 8. Eleverna arbetar fritt med att skriva reportage. Alland Koyikoyan har intervjuat en brandman i Kista och visar ett snyggt foto på sin surfplatta. Längst bak i klassrummet sitter Abdi Osman och slipar på frågor till Olle Burell, som ska komma till skolan några veckor senare. Förhoppningen är att ro hem en intervju med skolborgarrådet.

Eleverna Alexandra Salas och Makda Aregawi har båda gått i andra skolor innan de kom till Enbacksskolan.

– Lärarna är väldigt bra på att undervisa här. Även om det är stökigt ibland så förstår eleverna när man ska prestera, säger Makda Aregawi.

Engagerade föräldrar och goda relationer

Alexandra Salas håller med. Hon har gått i Enbacksskolan sedan årskurs 5.

– På min förra skola försökte de mobba mig för att jag var annorlunda. När jag kom hit var alla lugna. Jag hade blivit lite mer aggressiv för att skydda mig, men här var alla snälla och lärarna är skitsköna att prata med, säger hon.

Goda relationer återkommer när elever och personal ska beskriva skolan. Både Pavlina Spanos och Caroline Cloarec lyfter också fram att föräldrarna är engagerade.

– Det är inte så mycket mejl, utan föräldrarna kommer hit och berättar om det är något. Det blir inte så mycket missuppfattningar och man löser ofta problem direkt, konstaterar Caroline Cloarec.

På hennes dörr sitter ett inplastat citat av Nelson Mandela: ”Utbildning är det kraftfullaste vapen du kan använda för att förändra världen.”

Annelie Drewsen

Senast uppdaterad 10 oktober 2018