Krav och stöd är bästa kombon i skolan

  •  

”Lärare som griper in uppfattas av elever som trovärdiga och kompetenta. De måste ha förmågan att läsa av situationer”, säger Marcus Samuelsson pedagogikforskare och författare till boken Lärandets ordning och reda. Foto: Robert Blombäck ”Lärare som griper in uppfattas av elever som trovärdiga och kompetenta. De måste ha förmågan att läsa av situationer”, säger Marcus Samuelsson pedagogikforskare och författare till boken Lärandets ordning och reda. Foto: Robert Blombäck

Är ordning och reda ett villkor för lärande? Nej, säger pedagogikforskaren Marcus Samuelsson. De bästa förutsättningarna uppstår när läraren har planerat sin undervisning noga, ställer höga krav och ger generöst med stöd.

Marcus Samuelsson är professor i pedagogik vid Högskolan Väst i Trollhättan och tidigare slöjdlärare. Han anlitas ofta vid fortbildning av lärare, och till intervjun kommer han direkt från en workshop i Salem söder om Stockholm. Han är uppspelt över att ha fått dela med sig av sina kunskaper om ledarskap i klassrummet – men samtidigt fascinerad, på gränsen till irriterad, över hur en av deltagarna har formulerat sin inställning till läraryrket: ”Jag ger eleverna verktyg, sedan är det upp till dem att använda dem.

”Det räcker inte, menar Marcus Samuelsson.

– Forskningen visar att de effektfulla lärarna briljerar i sitt sätt att planera och organisera undervisningen. De är jätteduktiga på att förebygga och föregripa. De drar sig inte för att ingripa när det krävs. De knyter an till sådant som de tidigare har jobbat med och gör det enkelt för eleverna att förstå varför det är viktigt att hänga med. De är också väldigt duktiga på att ge instruktioner och återkoppling på elevernas prestationer.

Så att motivationen höjs?

– Ja, eleverna känner att den här läraren har lagt ner tid och energi – i form av planering, variation och exempel – och de vill inte göra läraren besviken. Ibland stöter jag på lärare i personalrummet som kan säga om en kollega att han eller hon har sån jäkla tur och får så bra klasser. Skojar de? Det är ju inte så att de här skickliga lärarna lyckas då och då, utan ett utmärkande drag för dem är att de lyckas gång på gång, med grupp efter grupp, elev efter elev.

Lärarens kompensatoriska roll

– Men det är inte alltid så lätt för dem heller. En lärare jag träffade sa sig aldrig ha haft en så jobbig grupp som nu. Det fick läraren att tänka att ”nu måste jag steppa upp, här måste till något extra”. Det kommer att ta en viss tid, och den tiden avsatte läraren.

Det talas ibland om olika typer av skickligt lärarledarskap, till exempel auktoritativt – med höga förväntningar och starka strukturer, kanske som i Finland – och demokratiskt, kanske som i Sverige. Vilken typ är bäst?

– I dag pratar vi mer om en balans mellan å ena sidan stöd eller inte stöd och å andra sidan krav eller kravlöst. Det blir en fyrfältare där de framgångsrika lärarna hamnar i det hörn som betonar stöd och engagemang i kombination med tydliga krav.

Är det skillnad här när det gäller olika typer av elever, till exempel högpresterande och lågpresterande? Eller de med stort stöd hemifrån eller mindre stöd hemifrån?

– Det är ännu viktigare med en engagerad lärare för elever som har det besvärligt hemma. Att läraren är omsorgsfull, varm, emotionell, relationell. Det fyller en kompensatorisk funktion. Men det krävs ofta en extra arbetsinsats och extra eftertanke för att orka få med sig elever som har det svårt. Då måste lärare hjälpas åt och samarbeta.

– För de här eleverna räcker det inte med mindre grupper. En forskarkollega, Gunnel Colnerud, såg för många år sedan vad som händer om man minskar gruppstorleken från 23 till 18. Lärarna var övertygade om att de då skulle lägga mer tid på de elever som behövde mest stöd. Men det visade sig att när gruppen krympte så ägnade sig lärarna mindre åt dem som hade svårigheter.

För att de som satt och räckte upp handen fick mer utrymme?

– Ja, lärarna fick kanske ut mer av att interagera med dem som ställde utmanande frågor och visade prov på analytisk förmåga. För att få koll på hur man agerar som lärare måste man antingen ha en kollega som kommer in och studerar ens undervisning eller så får man videofilma sig själv. Det är det bästa sättet att få syn på och förändra sitt ledarskap.

Det första viktiga mötet med klassen

Du skriver att internationell forskning visar att lärarens första tio minuter med en ny klass är avgörande. Min dotter berättade om sitt första möte med en lärare som sedan blev en av hennes favoriter. Det var på gymnasiet och hon kom lite för sent till hans första lektion. När hon öppnade dörren hälsade han på henne med hennes namn och sa sedan: ”Välkommen, det här är sista gången du kommer för sent till en av mina lektioner.” Är det en bra början?

– Det är ett bra exempel. En sådan kommentar, sagd med omsorg och glimten i ögat men ändå med budskapet att det är jäkla viktigt att du kommer i tid, kan funka. Men det är en chanstagning, för alla elever tål inte det. Och vilken lärare som helst kan inte säga det. För att det ska bli trovärdigt måste det bottna i den personlighet man har.

Men kan du säga något generellt om hur man ska rusta sig när man får en ny klass?

– En skicklig lärare sa så här till sina nya elever: ”Äntligen får jag möta er! Vet ni vad? Jag har förstås lärt mig era namn, men jag har också tagit reda på en massa saker om er. Jag vet vem som vill hoppa hopprep och vem som behöver gå och dricka varje lektion. Så det behöver ni inte tänka på!” Då slappnar eleverna av.

– Jag jobbar med en professionell fotbollsdomare och han har berättat att innan han och hans domarteam åker för att döma till exempel Barcelona mot Liverpool på Camp Nou så får de ett kompendium av en annan domare som beskriver alla spelares egenskaper. ”Okej, då har vi Suárez, han är känd för att ha ett hetsigt humör, hur bemöter vi det?” Där har vi något för lärarna!

Lärarnas ledarskap bygger på kunskap

– Lärares ledarskap måste till viss del vara individualiserat. Därför blir det väldigt viktigt att använda överlämningssamtalen till att förmedla information som den lärare som tar över har nytta av. Ju mer lärarna vet om sina elever, desto större chans har de att anpassa sitt ledarskap till både gruppen och individen redan från början.

Finns det inte en risk att eleven upplever sig fördomsfullt bemött? Om man är en busunge kanske man har tänkt att nu har jag en ny lärare och då har jag chans att ändra mig.

– Läraren ska samla på sig lagom mängd information. En kollega kanske säger: ”Nu har jag haft de här eleverna i tre år, det här är de vana vid med mig.” Och så kanske kollegan lägger till att någon elev behöver röra sig ibland för att inte tappa fokus: ”Jag behövde ibland viska till honom att gå en sväng, men det kan förstås ha ändrat sig.”

Du har skrivit en bok som heter ”Lärandets ordning och reda”, vad menar du med titeln?

– Ordning och reda är ett uttryck som formades i ett samhälle som inte längre existerar. Ett samhälle där normer, konventioner och överordnad makt styrde. Ordning och reda i dag är något annat – en stämning som gör det möjligt för eleverna att ägna sig åt det som läraren har planerat.

– I forskningen studerade vi en matematiklärare på högstadiet som fick ordning och reda genom att vara skicklig på att undervisa. Ordning och reda i betydelsen elever som vill komma till hans undervisning, som ägnar sig åt matematik under hela lektionerna och som knappt vill lämna undervisningen. Och det är för att han är så duktig på att planera och erbjuda emotionellt stöd, och för att han kan sitt ämne och varierar sin undervisning och undervisar ganska mycket framifrån tavlan, men inte på ett gammaldags vis utan genom att erbjuda elever att lösa uppgifter enskilt, i par eller i grupper.

Vilken roll spelar regler i klassrummet?

– På väldigt många skolor har de för många och för vaga regler. Till exempel: ”Vi är snälla mot varandra.” Det går inte att se om någon är snäll eller inte. Man ska ha få och tydliga regler och de ska gälla sådant som är avgörande för att arbetet ska fungera. Som att på en byggarbetsplats måste alla ha hjälm.

– I skolan kan man ha en regel som säger att under genomgångar så lyssnar man tills läraren har pratat färdigt innan man ställer frågor. Alla vet vem läraren är, alla vet vad genomgång är. Då blir det tydligt om regeln följs eller inte.

Vem ska formulera reglerna?

– Läraren tillsammans med eleverna. De måste komma överens om vad som är viktigt för att de tillsammans ska må bra, utvecklas och lära sig.

Det som du kallar disciplinära interventioner, vad är det?

– Det är olika strategier för att återföra en elev till arbetet. Eller eventuellt avlägsna någon från arbetet, men i första hand återföra.

När ska sådana interventioner göras?

– Så snart en elev eller en grupp ägnar sig åt annat än det läraren har planerat för och läraren bedömer att det inte har att göra med deras utveckling och lärande. Det där sista är viktigt, för det kan ju vara så att eleverna kommer på något som läraren inte har tänkt på men som ändå ligger i linje med innehållet. Snacka om äkta inflytande!

– Lärare som griper in uppfattas av elever som trovärdiga och kompetenta. De måste ha förmågan att läsa av situationer och de måste anpassa sig efter varje elev, som fotbollsdomaren med Suárez. Men generellt gäller att det finns strategier som att avdramatisera, att inte genera, att inte skuldbelägga. Säg: ”Jag vet inte om jag såg fel, men det såg ut som om det var liksom stök på gång?”

Lågaffektivt bemötande med positiva resultat

– Eleverna är tvingade att vara i skolan 25 000 timmar. Det är inte konstigt om några ibland tappar tålamodet. Då är lågaffektivt bemötande en strategi som har visat sig ha stor framgång. Det kan sammanfattas kort som att ”läs av och avgör på vilken distans du ska möta personen för att nå fram och åstadkomma en förändring”. Och ge personen tid att förstå vad det är du vill.

Straff, är det något man kan använda?

– Nej.

Inga utvisningar?

– Utvisning är en konsekvens av att eleven inte har följt lärarens återkommande uppmaningar att förändra sitt beteende. Då kan läraren komma till slutsatsen att ”nu stör du eller till och med förstör undervisningen, så du får helt enkelt gå ut”. Men läraren bör också säga: ”Jag är intresserad av att du ska vara en del av undervisningen, det är därför jag vill att du ändrar ditt beteende.”

Hur gör man med elever som sitter och snapchattar eller kollar Youtubeklipp?

– Det vill till att läraren erbjuder väldigt bra undervisning. På många skolor har man också bestämt att mobiler inte används på lektioner annat än vid speciella tillfällen som läraren avgör. Lärarna möter eleven i dörren och säger: ”Hej och välkommen till min undervisning! Här i lådan lägger du din mobil.” Forskning visar att det tar ungefär en vecka att lägga sig till med en sådan ny vana. Förstärkningar har också bra effekt, som att läraren eller rektorn bjuder på fika för att visa uppskattning för elevernas insats.

En belöning alltså. Är sådana bra? Guldstjärnor i kanten? Eller att varje elev som har läst en bok lägger en kula i en skål och när den är full får klassen tårta?

– Belöningen ska vara en positiv återkoppling på att man har utfört ett arbete så gott man kan.

Men behövs det? Ska inte själva prestationen vara tillräckligt tillfredsställande?

– Det kan man tycka, men vi vet från forskning på vuxna att om chefer ger positiv återkoppling på arbetet så mår de anställda bättre och känner att ”oj, vad chefen är engagerad!”. Då kan chefen också komma med förslag på vad personen skulle kunna göra snäppet bättre. Sådant är överförbart på elever i skolan.

När det gäller detta stora att vara en riktigt duktig lärare har jag tänkt att en förutsättning är att man älskar barn och ungdomar. Vad säger du om det?

– Nja ... kanske älska i betydelsen vilja vara betydelsefull för barns utveckling och lärande i så fall. Det är rimligt att man som lärare känner och säger: ”Jag gillar dig och jag kommer inte att ge upp hoppet om dig.” Elever vill veta att du bryr dig om dem. Det är viktigare än att kunna en massa.

Även på gymnasiet?

– Absolut. Gymnasieelever är mer intresserade än elever i grundskolan av att ha kunniga lärare, men jag pratade med en gymnasielärare i dag som sa att ”jag tror att vi är lite dåliga på att visa omsorg om våra elever”. Och utifrån vad gymnasieelever står ut med, hur mycket de korrigeras för saker de gjort fel samtidigt som känslor och hormoner far runt, så kan man anta att de inte skulle må dåligt av att erbjudas mer omsorg.

Hur viktigt är det att läraren har humor?

– Jätteviktigt. Det visar att läraren är människa. Precis som värme och närhet.

Men om man inte är så rolig då?

– Finns det någon människa som är humorlös? Men om man tror att man måste vara ståuppkomiker så nej, det måste man inte. Och det är inte en sådan egenskap som elever lyfter fram som viktigast. Engagemang är viktigare.

Allt det här som vi har talat om nu, att på olika sätt vara en god pedagogisk ledare, hur mycket av det ligger i personligheten och hur mycket kan man lära sig?

– Man kan lära sig allt om man är intresserad och har viljan.

Om man inte har fått lära sig det under utbildningen, kan man då kompensera det med erfarenhet?

– Ja, men det blir svårt. Man måste få hjälp att få syn på sina egna erfarenheter. I värsta fall kan man tro år ut och år in att ”vilken otur jag har som bara får stökiga elever”. Hade jag varit skolledare då hade jag sagt: ”Vet du vad, jag skulle vilja ha med dig i ett projekt där du ska observera en kollega som också ska observera dig, för den här kollegan behöver hjälp att få syn på sitt ledarskap – och det är väl inte så dumt för dig heller?”. Man säljer in det via kollegan som man först har pratat med och som ställer upp på det.

Ett helt annat ämne: hur bör den fysiska miljön i klassrummet vara utformad?

– Forskningen visar ganska entydigt att man bör möblera som på den där bilden som heter ”Blir du lönsam, lille vän?”. Om man organiserar klassrummet så att eleverna ser den information som ska förmedlas, får de klart för sig vilka förväntningar läraren har och då blir det enklare för dem att hålla sig till uppgiften. Jag har sett många goda lärare som till exempel använder en skrivtavla för att visa ett uppslag ur en bok med frågor om ett visst tema. Sedan går läraren igenom frågorna tillsammans med eleverna, ger dem ordet och skriver upp det de har att säga så att alla ser det innan de får börja jobba med frågorna. På så vis fångar man också de svagaste eleverna.

– Men detta förutsätter en mer föreläsande undervisning. Det upplever en del lärare som jätteprovocerande. Det kan ju vara så att de på sin skola genom beprövad erfarenhet har kommit fram till att en annan arbetsform är bättre. Då föreslår jag att de använder den i stället.

I din bok skriver du att det inte är någon mänsklig rättighet att vara lärare. Men kräver inte lärarbristen att alla som vill får bli lärare?

– Nej. Alla fungerar inte som lärare.

Men du sa ju nyss att allt går att lära sig?

– Alla verkar inte vilja lära sig. En del kräver att bli accepterade som de är, och det går inte alltid. Att det är lärarbrist är inte skäl nog. Jag respekterar skolledare och förvaltningschefer som har ett svårt rekryteringsjobb, men jag har aldrig mött någon som säger: ”Jag är beredd att låta vem som helst jobba med mina elever.”

Vad önskar du av vår utbildningsminister?

– Att lärare får lugn och ro. Inte en massa reformer eller förändringar av lärarutbildningen, utan arbetsro och stöd till lärare att prata med varandra och med sina rektorer för att identifiera hur de kan göra det möjligt för eleverna att lära sig och utvecklas på bästa sätt.

Hur minns du din egen bästa lärare under skoltiden?

– Mina egna bästa lärare var en på högstadiet, en på gymnasiet och två på en folkhögskola. De talade om för mig att ”du har möjlighet att bli vad du vill. Om du bara anstränger dig och jobbar på så spelar det ingen roll vad du har för familjebakgrund eller var du är uppvuxen.

Katarina Bjärvall 

Senast uppdaterad 23 augusti 2019