Läsforskaren som blev läsfrämjare

  •  

Foto: Stefan Tell/ALMA (CC BY 3.0)Foto: Stefan Tell/ALMA (CC BY 3.0)

Carole Bloch är verksamhetschef på organisationen Praesa som är i Sverige för att ta emot 2015 års litteraturpris till Astrid Lindgrens minne. Pedagog Stockholm träffade henne och frågade hur man sprider läsglädje på vetenskaplig grund.

Hon talar gång på gång om läsglädje. Att få barn och vuxna att uppskatta berättelser och böcker är målet för organisationen hon leder. Carole Bloch strålar av glädje och nyfikenhet under besöket i Stockholm, men bakom framgångarna ligger många års erfarenhet och djupa kunskaper om barns läsinlärning på flera språk.

Läsfrämjande sedan 1992

Praesa står för Project for the Study of Alternative Education in South Africa och startades 1992 som en forsknings- och utvecklingsenhet ansluten till universitetet i Kapstaden. Grundaren Neville Alexander arbetade fram till sin död 2012 för att uppmärksamma flerspråkighet som en förutsättning för individuell och samhällelig utveckling. Neville Alexander var akademiker och arbetade mot apartheid och var politisk fånge på fängelseön Robben Island tillsammans med Nelson Mandela.
– Han berättade att det som fångarna saknade mest på Robben Island var barnröster, berättar Carole Bloch som arbetade vid hans sida i många år och idag leder organisationen.

Hennes kunskap om litteracitet och flerspråkighet är stor. Som verksamhetschef på Praesa arbetar hon dagligen med att främja läsglädje och skapa förutsättningar för sydafrikanska barn att ta del av och uppskatta litteratur. Hon började själv som förskollärare och undervisade elever med inlärningssvårigheter.
– Att försöka förstå hur man kan lösa sådana problem innebar läsande och forskning, men också att kombinera forskningsresultat från Sydafrika och andra länder, till exempel studier av barn till invandrade.

Läsglädje en förutsättning för läsinlärning

Carole Bloch har en doktorstitel i läs- och skrivinlärning och är specialiserad på afrikanska miljöer. Hennes övertygelse är att de bästa förutsättningarna för barn att lära sig läsa är glädje och goda berättelser. Hon förklarar att det är det ovanligt att lärare använder skönlitteratur i den tidiga läsinärningen i Sydafrika, något hon vill förändra. Det gör Praesa bland annat genom att ge ut böcker på de elva officiella språken i landet, men också i form av läsklubbar där barn och vuxna möts för att leka, sjunga, läsa och berätta.
– Vi valde en informell miljö för vårt arbete. Jag är trött på att slåss mot skolsystemet, säger hon.

Praesa har tre mål: att alla barn ska ha bra böcker att läsa på sina modersmål, att samarbete och skapa nätverk med förlag och läsfrämjande organisationer och att genomföra läsfrämjande aktiviteter kring läsning i socialt utsatta områden. Om vägen dit går genom glädje utgörs kartan av den vetenskapliga grund som bland andra Carole Bloch är en garant för.
– Att kombinera teori och praktik är en nyckel till vår framgång. Vi förstår vad vi gör. Vi har ett väldigt tydligt mål för vad vi vill uppnå.

Språk som en styrka

Forskare är eniga om att barn utvecklas som mest om de får undervisning på alla sina språk. I praktiken möter den tanken ofta motstånd från såväl politiskt håll som från lärare och föräldrar.
– De behöver få information om vad som är bäst för barnen. Vi försöker sprida forskningsresultat på ett enkelt sätt. Vi gör foldrar och annat material som ingår i vår kampanj. Vi skickar också ut sms-meddelanden på många olika språk och har information på vår webbplats.

Men enligt Carole Bloch är det allra viktigaste att möta folk ansikte mot ansikte och att visa att det fungerar i praktiken.
– Folk ser att deras barn faktiskt klarar sig bättre om de använder både sitt modersmål och engelska. Flerspråkighet kan man se som ett problem eller en resurs och vi väljer att se det som en resurs. Vi vill inte att barnen lämnar sina språk hemma, för språken är deras styrka.

Hon har själv lett forskningsprojekt som studerar tvåspråkig undervisning.
– Under sex år lärde vi barn att läsa och skriva på både xhosa och engelska. I slutet av perioden var de duktiga på båda språken. Att ha två språk påverkade inte deras inlärning negativt.

Böcker ger språken status

Språkens olika status påverkar också folks attityder till flerspråkighet. I Sydafrika finns elva officiella språk. Engelska är kolonialspråket och afrikaans är det språk som utvecklats från holländskan, efter bosättare från Holland kom till landet på 1600-talet. Vid sidan finns en rad afrikanska språk som har funnits länge på kontinenten, ofta med en rik berättartradition men inte alltid en skriven litteratur. Att ge ut barnböcker på de afrikanska språken är ett sätt att höja deras status.
– Om det finns böcker på det egna språket vill folk läsa, men om språket är bakom stängda dörrar eller inte finns i skrift är det svårare att vilja använda det. Vi vill höja statusen för alla språk.

När det väl finns en efterfrågan på böcker på de olika språken finns det sällen tillräckligt många böcker.
– Barn som vill gå till biblioteket och fortsätta läsa behöver många böcker. Om de vill läsa på xhosa eller xulu tar böckerna slut efter en två månader. Vi har ett helt team som gör nya berättelser varje vecka.

Praesa strävar efter att alla barn ska kunna få undervisning på både engelska och sina modersmål. Carole Bloch är besviken på att språkfrågor inte har prioriterats av landets politiker. Hon vänder sig istället till andra håll för att få stöd till verksamheten. En av de senaste kampanjerna går ut på att ge ut en tvåspråkig bilaga i de största dagstidningarna med berättelser och tips som kan användas i läsklubbarna. Pengarna kommer från en privat stiftelse.
– Alla mina gråa hårstrån kommer från att jag har tillbringat så mycket tid med att försöka övertyga folk om att det vi gör är viktigt. Det kostar mycket att få vuxna att förstå att deras jobb är att läsa för barn. Vi har 30 personer i personalen och arbetar i sex regioner i Sydafrika.

Att följa upp effekterna av insatser

Praesa är idag en fristående organisation men har fortfarande en koppling till universitetet i Kapstaden. För tillfället pågår ingen forskning i Praesas regi, men det finns planer för det.
– Just nu är jag intresserad av att visa att nöjesläsning är ett sätt att lära sig läsa. Vi har ännu inte gjort någon vetenskaplig utvärdering av vårt arbete men vi har samlat data. Till exempel kan vi säga att barnen i våra läsklubbar har läst si och så många böcker eller haft så många sammankomster. Det vi inte har gjort hittills är att se om barnen lärt sig läsa. Vårt mål är inte att lära barn läsa utan att skapa förutsättningar där kärleken till berättelser och böcker kan födas och växa. Jag vet att många kommer att lära sig läsa längs vägen, säger Carole Bloch.

Även om det inte finns några studier som påvisar effekter av Praesas arbete för elevernas skolgång kommer ständigt återkoppling från lärare.
– De säger att barnen har större självförtroende, att deras språk utvecklas och att de lär sig att läsa. Det finns studier, särskilt från USA och Storbritannien, som tittar på motivation, engagemang och förändrat beteende kopplat till att vilja läsa mer. Man kan också göra enkäter om motivation och om barnen ser sig själva som läsare. Vad är deras uppfattning om läsande. Är det roligt?

Som mottagare av Alma-priset får Praesa ta emot fem miljoner kronor, pengar som bland annat ska gå till att starta fler läsklubbar.
– Vi har stora planer. Lärare över hela Sydafrika är inspirerade av vårt arbete och vill starta läsklubbar. Och när vi har många läsklubbar kommer efterfrågan på fler böcker. Det växer.

Annelie Drewsen

Carole Blochs vetenskapliga publikationer kan du läsa här.

Foto: Stefan Tell/ALMA (CC BY 3.0)

Sydafrikansk läsglädje i Hjulsta

Den sydafrikanska organisationen Praesa är just nu i Stockholm för att ta emot Alma-priset för sitt läsfrämjande arbete. På programmet stod även ett besök på Hjulsta grundskola, där elever och lärare har läst om Alma-pristagarna under våren.

Senast uppdaterad 29 maj 2015