Lekfullt läsfrämjande

  •  

Anne-Marie Kjörling”Det är viktigt att vara nyfiken och lyssna på eleverna”, säger den förra läsambassadören Anne-Marie Kjörling. Här tillsammans med Raman Maulim.

Hon försvarar varje barns rätt att lära och gör undervisning av allt. För Anne-Marie Körling är arbetet på Hjulsta grundskola bland det roligaste hon har gjort.
– Jag känner ett sådant hopp för framtiden när jag är här!

Anne-Marie Körling kommer gående över skolgården på Hjulsta grundskola med en trave tidningar under armen och tre ord i huvudet: förväntansfull, nyfiken och att ta emot eleverna  Fast det var visst sex ord! Hm, hur många bokstäver blir det?

Varför ser de orden annorlunda ut än resten av texten? Räknas inte och? Det är sådana saker hon funderar på tillsammans med sina elever när de möter en text. Anne-Marie Körling tycks äga en oändlig förundran inför det mesta i tillvaron – särskilt bokstäver, ord, siffror och språk.

Ett professionellt förhållningssätt

Tillbaka till orden i huvudet. Varje morgon på väg till jobbet funderar hon ut tre ord för sin egen hållning. Det är dagens första professionella beslut.

– Jag lämnar allt privat och bestämmer hur jag ska vara. När jag kommer till skolan är jag lärare. Jag måste vara nyfiken, lyssna på eleverna och vara intresserad av det jag håller på med. Med professionen kommer skyldigheten att undervisa och värna varje barns rätt att lära.

Precis utanför klassrummet kommer en flicka fram. Anne-Marie Körling stannar upp och hukar sig till flickans ögonhöjd.

– Jag hörde att du sa …

Så är ett samtal i gång. Ögon som skimrar och ord som ingen utomstående behöver förstå. Att se och bli sedd. En liten och en stor.

Läsfrämjande uppdrag i årskurs 2

Anne-Marie Körling har varit lärare sedan 1996. Hon har bloggat om ögonblicken i klassrummet och handlett lärare i hela landet. Hösten 2017 avslutade hon ett tvåårigt förordnande som läsambassadör. Detta läsår har hon en halvtidstjänst som lärare på Hjulsta grundskola för att främja läsandet. Resten av tiden ägnar hon åt föreläsningar och fortbildning på andra håll. Dessutom har hon under åren skrivit en rad böcker om undervisning och belönades nyligen med Ingvar Lundberg-priset för sitt outtröttliga arbete.

På Hjulsta grundskola har hon ett särskilt uppdrag att arbeta med årskurs 2. Intill de två klassrummen har hon ett eget grupprum. Anne-Marie Körling undervisar parallellt med klasslärarna Eva Larsson och Eva Bjuvén. De 31 eleverna delas in i grupper efter behov och tvålärarsystemet har blivit ett trelärarsystem. Eleverna kommer till Anne-Marie Körlings rum en i taget eller i grupp. Under en dag hinner hon träffa ett tiotal elever.

– Jag gör undervisning oavbrutet. Inte stöd, utan undervisning. Här utmanar jag alla elever att samspela med sina kunskaper, säger Anne-Marie Körling.

Hon håller noggrann koll på vem som har varit hos henne varje dag och hur deras läs- och språkutveckling går framåt.

– Jag har alltid skönlitteratur på bordet och böcker man kan titta i. Allt ska vara lärande!

Tillgänglig undervisning 

Hon menar att människor behöver varandra för att lära och att alla har rätt att delta. En handfull elever har tagit plats vid det runda bordet. Utanför fönstret står en pojke och kikar in. Anne-Marie Körling vinkar och går ut i kapprummet och möter honom.

– Kan du hämta en stol? frågar hon en annan elev när pojken kommer in i rummet.

Frågan kommer ur synen på undervisning som gemenskap. Undervisningen för alla och var och en.

– Man deltar med det man kan, säger Anne-Marie Körling.

Hon talar inte om elevernas svårigheter. Orsaker till varför någon inte kan läsa eller varför någon annan är tyst är inte relevanta. Det viktiga är vilka eleverna blir när de är i undervisningen.

– Jag vill se till att det finns tillgänglig undervisning. Man kan vara med i ett läsande samtal även om man inte kan läsa själv.

Eleverna deltar i undervisningen

Hon talar om undervisning som något eleverna är i. Med sig själv som verktyg skapar Anne-Marie Körling en stämning av andakt och lekfullhet kring innehållet. Ett inplastat fotografi av ett barn kan räcka som startsignal.

– Vad skulle ni fråga om ni träffade den här personen första gången?

Rummet svämmar över av frågor. Vad heter du? Gillar du böcker? Vill du vara med? Hur mår du? Vill du köra ”Inte nudda mark”? Vilket språk pratar du? Vill du spela fotboll? Har du en röd tunga?

När elevernas frågor tar slut pekar Anne-Marie Körling på väggen. Där sitter ett papper med tidigare elevers frågor. Det är som om orden måste läsas och höras. Plötsligt surrar rummet av högläsande röster. Undervisningen är överallt. Detaljerna är genomtänkta och utrymmet för spontana tankar heligt. Anne-Marie Körling flyttar orden från papperet till elevernas fantasi och lånar ut sitt eget språk när det behövs.

Eleverna får reflektera kring hur de vill bli undervisade

I dag får de prova att läsa en text skriven med skrivstil. I par klurar de på vilka bokstäver som slingrar sig på sidan. Står det näldigt eller väldigt? Efteråt får de fundera på hur de gjorde för att förstå, och de får uttala sig om sin egen förmåga att läsa skrivstil.

– Bra! utbrister en flicka självsäkert.

Genom att Anne-Marie Körling ständigt uppmuntrar elever att rikta fokus mot hur de gör, får hon dem att reflektera över sitt lärande. En dag står den tysta pojken och viskar i hennes öra:

– Jag har en idé om vilken undervisning jag skulle vilja ha!

Kollegialt lärande

Det är rast och Eva Larsson tittar in från klassrummet intill. En glasvägg skiljer dem åt, men ibland är de med på varandras lektioner för att se och lära.

– Anne-Maries undervisning får eleverna mer engagerade. De går framåt i sitt läsande och tal. Nu vill de uttrycka sig och prata mer, säger Eva Larsson och berättar att hon har plockat upp en del saker i sin egen undervisning.

– Nu låter jag alla som räcker upp handen svara. Det gör inget om någon redan sagt samma sak. Och jag kan låta alla elever få säga ett ord, som sedimenteringstestet, i stället för att bara jag ska säga det.

När rasten är slut kommer en flicka in i grupprummet. Hon greppar boken och läser rad efter rad. Anne-Marie Körling ser ut som om hon ska spricka av stolthet. Flickan har gjort stora framsteg.

– Det som har ägt rum kommer att göra att hon blir förstådd och respekterad. Hon kommer att kunna utbilda sig och känna sig delaktig. Hon visar mig vad hon kan och hon säger: låt mig tänka. Och det är mitt uppdrag att hon ska få göra det!

Det blänker till i Anne-Marie Körlings ögonvrå. Hon blir fortfarande rörd till tårar när ett barn lär sig läsa.

Annelie Drewsen
Foto: Ulrica Zwenger

Senast uppdaterad 15 oktober 2018