"Poesin viktigare än någonsin"

  •  

Poesin kan hjälpa eleverna att utveckla sitt tänkande och bli mer källkritiska, menar poeten och lärarutbildaren Georigia Heard. Foto: Robert BlombäckPoesin kan hjälpa eleverna att utveckla sitt tänkande och bli mer källkritiska, menar poeten och lärarutbildaren Georigia Heard. Foto: Robert Blombäck

– Poesi hjälper eleverna att tänka klarare och förstå ordens värde.

Det menar den amerikanska poeten och lärarutbildaren Georgia Heard som under sitt Stockholmsbesök slog fast att poesin behövs mer än någonsin – inte minst i skolan.

Georgia Heard har precis avslutat en föreläsning för svenska lärare på Natur och Kulturs läskonferens. Hon sitter i lobbyn på hotellet och blinkar. Ögonen är trötta av den långa flygningen kvällen före. Hon är på blixtbesök i Stockholm för att lansera sin nya bok ”Heartmaps – elevens väg till autentiskt och kreativt skrivande”. Boken innehåller visuella verktyg i form av hjärtan för att man ska kunna arbeta med skrivandet utifrån elevernas egna erfarenheter och tankar. Eller för att ”kartlägga de inre territorierna med ord” som författaren själv säger.

– Jag är en hjärtats kartograf, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att flera av mina släktingar är kartritare och min mamma var skolbibliotekarie.

Poesin - ett fönster in i andra världar

Georgia Heard är poet, lärarutbildare och en av grundarna till Teachers College Reading and Writing Project vid Columbia University i New York. Under flera decennier har hon skrivit poesi med barn och ungdomar i alla åldrar. Somliga är tveksamma från början och tycker att poesi är tråkigt.

– Men när barnen klättrar in i poesin och hittar sig själva blir den deras bästa vän. När jag besöker skolor tar jag med många olika dikter så att eleverna kan höra poesi på olika språk och från olika kulturer. Poesin kan vara ett fönster in i andra världar, säger hon.

Även lärare känner ibland en motvilja mot poesin. Georgia Heard tror att det många gånger bottnar i att de har fått lära sig att memorera och analysera dikter i stället för att uppleva poesin.

– Det finns så många regler och det gör folk rädda.

Som att måla med ord

Hon har nyss låtit sin svenska publik läsa dikten ”Things” av Eloise Greenfield högt i kör. Första försöket lät entonigt och knaggligt. Men efter uppmuntran om att känna textens rytm hittade den mångstämmiga lärarkören på andra försöket in i dikten. Händerna klappade takten och rösterna rörde sig i tonskalan. Dikten beskriver i två verser det förgängliga i att köpa godis och att bygga sandslott: ”Ain’t got it no more / Ain’t got it no more”. Så kommer den tredje versen om att skriva en dikt, och slutet blir ett annat: ”Still got it / Still got it”.

– Det är sant. Att skriva är att ha kvar något i hjärtat – det som verkligen betyder något. Poesin är något vi bär med oss och något att återvända till, säger Georgia Heard, som liknar sitt yrke vid att måla med ord.

Det exakta språket är lika viktigt för vetenskapsmannen som för poeten. Själv ägnar hon sig gärna åt naturvetenskapliga studier i sitt skrivande. Söker fakta och studerar detaljer. Gör observationer till ord.

– Jag gör mycket research för mina egna dikter och har till exempel skrivit om vad ett ljusår är. Den handlar om en stjärna som föddes när Rom grundades.

Poesin kräver ett ärligt språk

Hon menar att poesin också kan hjälpa eleverna att utveckla sitt tänkande och bli mer källkritiska.

– Poesin hjälper barn att tänka klarare och förstå hur viktiga orden är. Den kräver det mest adekvata och ärliga språket. Ju mer specifikt och detaljerat språket är, desto mer respekterar man det när man tänker och uttrycker sig.

Hon kan inte låta bli att göra en koppling till situationen i sitt hemland.

– I USA är sanningen förvrängd. Vi vet inte vad som är sant på nyheterna på grund av språket som politikerna använder. Det gör ont att lyssna på dem. Deras språk är vagt och suddigt, och man vet att det finns lögner bakom, säger Georgia Heard torrt.

Men så blixtrar något till i hennes blick.

– Men poesin insisterar på sanningen, säger hon. Poetry insists on the truth. Det här är poesins tid!

Det är inte enbart ett politiskt resonemang utan rymmer något större. Georgia Heard menar att poesin hänger ihop med allt i tillvaron och förankrar det yttre i det inre.

– Det är en sak att lära sig ett historiskt datum, men när man läser en dikt så förstår man inifrån och ut. Det hjälper en att se världen på nya sätt.

Texten kommer inifrån

Hon menar att själva fröet till en dikt måste komma inifrån författaren själv. En text kan inte börja med en struktur eller ett hantverk.

– Det är ingen idé att lära sig om radklyvning eller onomatopoesi om man inte använder det för att skriva om något man bryr sig om, säger Georgia Heard.

Hon talar om fem olika dörrar till skrivandet. Den första är hjärtats dörr, sådant man känner starkt för. Den andra dörren är observationer av världen. Det kan vara en dikt om en svamp eller fåglarnas läten. Den tredje dörren är oro för världen, till exempel miljöförstöring. Den fjärde dörren är förundrans dörr, sådant man undrar om livet, döden eller något annat existentiellt. Den femte dörren är minnets dörr. Hennes bok innehåller olika hjärtformade kartor som ska hjälpa eleverna att öppna sina dörrar till skrivandet.

Men vad händer om eleverna inte vill öppna sitt hjärta i klassrummet?

– Man behöver inte dyka in i det som är smärtsamt. Ibland säger jag att de kan rita ett lås på det som de inte vill prata om. Låt det vara, man kan komma tillbaka till det senare. En del elever som har varit med om trauman har även många lyckliga stunder de vill kartlägga. De börjar med det som är bra, sedan sticker de tån i vattnet på det smärtsamma.

Ge självförtroende och verktyg

När Georgia Heard väl har fått barnen att glänta på dörren till sina inre rum står hon redo med poetens verktygslåda. I samtal med de skrivande eleverna för hon in sådant som röst, rytm, ljud och form med utgångspunkt i texterna. En konkret och samtidigt poetisk beskrivning av hur hon arbetar finns i boken ”Allt gott på jorden och i solen” som kom på svenska 2007.

– Jag talar till eleverna som jag talar med mina kolleger. Ofta är eleverna fantastiska författare. Mitt jobb är att ge dem självförtroende och ibland verktygen.

Hon poängterar att läraren inte behöver vara författare för att handleda eleverna i skrivandet.

– Det viktiga är jämlikheten, att prata och göra det tillsammans. Vissa lärare som först varit rädda för poesi blir de bästa lärarna. De lär sig att älska poesi igen.

Annelie Drewsen

Senast uppdaterad 18 mars 2019