Romanens plats i undervisningen

  •  

Carl-Johan Markstedt har skrivit en metodbok för lärare om hur man kan arbeta med romanläsning i klassrummet. Foto: Robert BlombäckCarl-Johan Markstedt har skrivit en metodbok för lärare om hur man kan arbeta med romanläsning i klassrummet. Foto: Robert Blombäck

Med en beprövad metod och tydlig idé om vad läsningen ska leda till kan romanläsning bli ett nav i svenskundervisningen. Andra delar av ämnet kan sedan kopplas till den gemensamma läsupplevelsen.

– Det ger även romanläsningen ett naturligt sammanhang, säger Carl-Johan Markstedt.

Han är pedagog på Nobelmuseet i Gamla stan och har tidigare arbetat som gymnasielärare. Tillsammans med Martin Sandberg gav han nyligen ut metodboken ”Romanläsning i praktiken”.

– Vi ser vår metod som en trestegsraket. Först introducerar läraren boken för eleverna på ett sätt som skapar förförståelse och väcker intresse. Sedan läser hela klassen boken i etapper och diskuterar den i skolan. Till sist följs läsningen upp med en skrivuppgift eller annan aktivitet.

Vikten av att läsa hela verk

Upplägget i sig är inte nytt. Det handlar snarare om att systematisera ett arbetssätt som är väl beprövat. En litteraturvetare med snarlika utgångspunkter är Anders Öhman som betonar vikten av att läsa hela verk för att kunna förstå och diskutera författarens intention.

– Han skriver också om att tillvarata eller skugga intrigen, vilket sammanfaller med vårt sätt att prata om karaktärernas utveckling, miljön och centrala vändpunkter med eleverna under läsningen, säger Carl-Johan Markstedt.

Kunskap om hur berättelser vanligtvis är uppbyggda kan vara en hjälp för att förstå handlingen. Därför kan det vara bra att tala om dramaturgin för att få syn på romanfigurernas drivkrafter och mål, vilka strategier de använder för att lösa problem och ta sig förbi hinder och slutligen för att se vilken förändring de har genomgått. Ofta är det inte förrän i slutet som alla bitar faller på plats.

Viktigt att förstå berättarperspektivet

Författare kan avsiktligt förvirra läsaren med olika berättartekniska grepp, som Melina Marchetta i ”Jellicoe Road”. Där finns både två olika tidsplan och en opålitlig berättare som förvirrar läsaren.

– Berättarperspektivet är avgörande för att förstå en berättelse och då måste man ägna det uppmärksamhet och prata om formen. När elever säger att de inte förstår en bok handlar det ofta om det. Vi måste ibland göra eleverna medvetna om att det är meningen att vi inte ska förstå, säger Carl-Johan Markstedt.

Andra romaner följer ett klassiskt berättande och öppnar i stället för samtal om exempelvis identitet eller relationer. Christina Lindströms bok ”Jack” handlar om huruvida två romanfigurer ska få varandra, men spänningen byggs även upp av att en av dem inte berättar sanningen om sig själv.

Romanläsning övar upp flera förmågor

I vissa böcker spelar miljön en avgörande roll, som i ”Lila Hibiskus” av Chimamanda Ngozi Adichie där huvudpersonen rör sig i två miljöer som står i kontrast till varandra.

– Miljön är inte bara hur det ser ut, utan hur människor påverkas av att leva på en plats med vissa normer och värderingar. Man kan diskutera vem som har makt och inte, eller vad som händer om man bryter mot normerna, säger Carl-Johan Markstedt.

Han menar att romanläsningen övar upp förmågor som krävs i andra ämnen än svenska.

– Det är värdefullt att läsa längre berättelser och följa ett händelseförlopp från början till slutet. Eleverna tränar koncentrationen men också att leva sig in i andra människors livsöden. Det finns en enorm potential i romanläsning.

Uppgifter som inbjuder till resonemang

Ett sätt att avsluta läsningen är att ge skrivuppgifter som bygger på boken med en form lånad från de nationella proven. Ofta handlar det om att resonera om olika frågor med förankring i texten.

– Resonemangsförmågan finns med i många ämnen och romaner bjuder verkligen in till det. Läsning vidgar världsbilden. Det finns inga givna svar men samtidigt är det viktigt att förankra sina tankar i texten.

Jennifer Sincic är lärare i svenska och svenska som andraspråk i årskurs 7–9 på Kungsholmens grundskola och brukar läsa tre eller fyra romaner med sina elever varje läsår.

– Vi lärare försöker välja romaner till varje årskurs, så att alla läser ungefär samma sak. Vi försöker också hitta böcker som går att koppla till annan undervisning, till exempel en skönlitterär bok om Förintelsen i årskurs 9 när de läser om andra världskriget.

Introduktion ger förförståelse

Hon läser gärna nya böcker och tar ofta hjälp av Cirkulationsbiblioteket.

– Just nu läser jag ”Avgrundens änglar” av Magnus Nordin i årskurs 8 och den har tagits emot väldigt bra. Klassen har efterfrågat något som är spännande och för vuxna. Den här är en deckare för tonåringar och passar väldigt bra! säger Jennifer Sincic.

Hon tycker att det är viktigt att introducera en bok ordentligt för att eleverna ska få en förförståelse. Sedan högläser hon ofta några kapitel i början.

– Då kommer alla in i boken på samma sätt. Sedan får de läsläxor varje vecka.

Boksamtalen sker ofta i små grupper där eleverna får spela in sina samtal.

– Det brukar bli bäst diskussioner och då kan jag lyssna i efterhand, säger Jennifer Sincic.

Hon tycker att det är bra att alla elever läser samma bok. Dels ger det gemensamma referensramar att bygga vidare på, dels uppstår spontana samtal om böcker mellan eleverna.

– De kan börja prata med varandra när de ser att någon annan läser en bok de själva har läst. Det är bra att de börjar prata om böcker i korridorerna.

Annelie Drewsen

Senast uppdaterad 29 augusti 2019