Det som är nödvändigt för några är bra för många

  •  

Marie NilssonMarie Nilsson är lärare i engelska och idrott och hälsa på Södermalmsskolan.

Marie Nilsson blev Årets lärare i kategorin Elevhälsa 2017. Genom att slopa hemuppgifter, ha allt material i klassrummet och möblera genomtänkt skapar hon större arbetsro och minskar stressen för eleverna.

– Det som är nödvändigt för några är bra för många, säger hon.

Rösten och rörelserna skvallrar om rutin, sådan som kommer av många år i yrket. Marie Nilsson kan lugnt leda eleverna dit de ska – steg för steg. När hon öppnar dörren till dagens lektion i engelska med årskurs 7, är det första momentet att få dem att sätta sig på rätt plats. Det är första lektionen med ny gruppindelning och därmed nya platser.

Marie Nilsson står vid dörren och samlar in mobilerna medan eleverna går in.

– Var ska vi sitta? säger någon.

– Titta på tavlan! säger Marie Nilsson.

Där visas en skiss över klassrummet med tillfälliga placeringar. Efter ett par minuter har alla hittat sina platser som är iordningställda för nästa moment. På bänken ligger elevens mapp med allt material som rör engelska. Där finns även inplastade checklistor för hur man skriver en faktatext och korgar med överstrykningspennor. I dag ska klassen fortsätta med sina faktatexter om djur. Efter en kort uppvärmningsövning sätter eleverna i gång.

Allt material i klassrummet och inga hemuppgifter

Till engelsklektionerna behöver de inte ha med sig något material och det är nästan aldrig några hemuppgifter. Allt arbete görs i klassrummet och materialet finns alltid där. Det är en av hörnstenarna i Marie Nilssons undervisning sedan några år tillbaka.

– Eleverna känner sig sedda och viktiga när de kommer in i klassrummet. Det hjälper dem att fokusera på rätt saker. De som har svårigheter med att komma i gång slipper lägga energi på vilken mapp de ska ha med sig, förklarar Marie Nilsson.

Hälsa skapar förutsättningar för god undervisning

Hon är lärare i engelska och idrott på Södermalmsskolan och mentor i årskurs 7. Att hon kopplat hälsomedvetenheten till sin teoretiska undervisning gjorde henne till vinnare i kategorin Elevhälsa, när Stockholms stad delade ut priser till Årets lärare 2017.

– För mig handlar elevhälsa om att eleverna ska må bra när de är i skolan. De ska få vara sig själva och kunna säga till om de inte hänger med. Det handlar om att träna på en rimlig nivå och öva både på det som är svårt och sådant som de är duktiga på, säger Marie Nilsson.

Träning har varit en viktig del i hennes eget liv. Som sjuåring började hon träna truppgymnastik i Huddinge gymnastikförening. Hopp, volter och koreograferad dans upptog en stor del av tiden fram tills hon var 23 år. Då slutade hon tävla men fortsatte som tränare.

– Jag tävlade själv upp till svenska mästerskapen i gymnastik och tränade sedan killar som var med i nordiska mästerskapen. Mina första år som lärare arbetade jag tio timmar i veckan med det.

Idrotten har inspirerat undervisningen

Redan som barn visste Marie Nilsson att hon ville bli lärare. Men det första försöket skrämde nästan bort henne.

– Jag praoade som idrottslärare i åttan. Efter de två veckorna sa jag att jag aldrig skulle bli lärare. Det var kaos och jag var helt slut efteråt. Fy, vad jobbigt det var!

Hon skrattar. Efter drygt 20 år i yrket är hon glad att hon ändå blev lärare.

– Jag skulle välja läraryrket igen. Tveklöst. Att arbeta med barn och ungdomar är allt jag kan och har gjort.

Hon har varit ledare på kollo och på språkresor, men det är framför allt idrotten som format henne. Marie Nilsson vet hur man får ungdomar att ta sats mot trampetten för att göra volter med skruv och sedan landa kontrollerat på mattan – utan att tumma på säkerheten.

– Man börjar i det lilla för att nå det stora. Om man ska lära sig en ny volt så bryter man ner den i små delar. Man tränar först på ansatsen. Sedan första delen av volten och bara den. Till sist kanske man står still på en uppbyggnad och bara tränar slutet.

Steg för steg. Stödstrukturer. Höga förväntningar och en tydlig målbild. Alltsammans finns i Marie Nilssons engelskundervisning. Men där finns också något osynligt som håller ihop allt. Den tysta tilliten mellan lärare och elever. Kanske är det samma sak som Marie Nilsson observerade hos sin egen SO-lärare på högstadiet.

– Det märktes att hon tyckte om oss väldigt mycket. Hon tyckte om att ha lektioner och var engagerad och kunnig.

En annan förebild var hennes idrottslärare på gymnasiet, som även undervisade i engelska.

– Hon sa att det var bra att ha en kombination eftersom det blir tungt att bara ha idrott. Jag härmade henne, säger Marie Nilsson.

Att växla mellan teori och praktik

Att växla mellan två så olika ämnen sätter en särskild prägel på arbetsdagarna. Ibland byter hon om på toaletten innan hon springer upp till idrottssalen högst upp i skolbyggnaden.

Eleverna möter delvis två olika lärare på idrotten och engelskan och Marie Nilsson ser olika sidor av eleverna.

– Det finns elever som tycker att idrott är det absolut roligaste på hela veckan. I vissa fall är idrotten det enda ämne som funkar, medan de teoretiska är tyngre. Genom att jag har dem i idrott får vi en annan typ av relation, som jag kan dra nytta av i engelskundervisningen.

Hon märker även att föräldrarna har olika inställning till de olika ämnena.

– De tycker att det är viktigare med bra betyg i engelska än idrott. Om en elev har svårigheter ställer de högre krav på anpassning i engelska. I idrotten kan de tycka att jag ska bortse från att de inte kan hålla takten i dans till exempel. När sådana mejl dyker upp svarar vi idrottslärare gemensamt. Vi har blivit duktiga på att ta tillbaka professionaliteten och hänvisa till läroplanen.

Eleverna är med och planerar lektionen

Lektionen går mot sitt slut och eleverna ska få önska platser. I stället för klassiska rader riktade framåt är klassrummet möblerat dels med grupper om fyra, dels med platser mot väggen och fönstret. Eleverna får motivera var de vill sitta och Marie Nilsson fördelar sedan platserna.

– De skriver fint och utvecklas ofta under vår tid tillsammans. Några börjar med att vilja sitta långt bak men kommer sedan på att de vill vara längre fram i klassrummet.Blyertspennornas rytm avtar gradvis när eleverna har skrivit ner sina önskemål och lämnar in dem.

När klassrummet är tomt går hon runt och samlar in alla mappar i en särskild ordning, så att det blir lätt att lägga fram dem nästa lektion. Var sak har sin plats.

Lektionen ger ett adrenalinpåslag

Marie Nilssons plats är i klassrummet och idrottshallen. Trots rutinen kan hon ibland få samma adrenalinpåslag som inför en tävling i gymnastik. Resultatet av många års träning ska visas upp och på några sekunder är det över.

– I gymnastiken är det här och nu som gäller och man måste gilla den typen av press. Samma sak kan jag känna om jag har planerat en lektion noga. Jag vill så gärna att eleverna ska tycka om det, men det finns en liten risk att allt faller platt och de bara sitter och gäspar. Det är jobbigt!

Marie Nilsson ler. Om man vill utvecklas måste man jobba hårt – det gäller både eleverna och henne själv.

– Som lärare kan man inte stå till, man är aldrig klar och kan alltid utvecklas. Det är det roligaste.

Annelie Drewsen

Foto: Ulrica Zwenger

Senast uppdaterad 29 oktober 2018